Jag hade mina förhoppningar någonstans högt uppe i stratosfären och det var med stora förhoppningar som jag lät min Blu Ray-spelare svälja Guardians Of The Galaxy igår. Jag blev inte besviken.
Guardians Of The Galaxy är ett gäng som jag vet extremt lite om. Jag slutade läsa serietidningar nånstans i mitten av 90-talet och då hade dom inte ploppat upp på min radar iallafall. Vilket ofta är bra i såna här fall. Lite som att inte ha läst boken innan du ser filmen. Du slipper reta dig på sakfel.
En liten killes föräldrar dör och han blir hämtad av rymdpirater, växer upp, och blir den fruktade Star Lord, kvinnornas betvingare och skurkarnas skräck.
Eller?
Inte riktigt. Han VILL vara Star Lord och nog är han en rymdpirat alltid. Men så känd är han inte riktigt än.
Det förändras dock snabbt när han hittar en liten metallboll som innehåller allsköns jävelskap och plötsligt är hela galaxen efter honom. Nu jävlar är det igång!
Det uppdagas snabbt att galaxens största skurk är på jakt efter metallbollen för att kunna förstöra just galaxen. Fråga inte. Han skickar prisjägare och annat oknytt efter Star Lord men otur för honom så fixar Star Lords charm att han blir kompis med det mesta och plötsligt har vi fått ihop ett gäng som ska rädda galaxen undan hemskingen.
Vi har Star Lord.
Vi har en kvinnlig prisjägare som är en vandrande mordmaskin.
Vi har en stor hyffel till manlig krigare som är en annan vandrande mordmaskin.
Vi har en vapengalen tvättbjörn som är en grym mekaniker. Tänk er Ernst fast med tekniska prylar istället för inredning.
Vi har en trädgubbe som är tvättbjörnens livvakt, urstark, och så söt att man tappar andan.
Tillsammans är dom Guardians Of The Galaxy och det är dags att sparka stjärt!
Guardians är ett äventyr som nästan aldrig tappar fart. Det är fängelseflykter, pangpang, barslagsmål och faktiskt några känslosamma ögonblick. Ett riktigt matinéäventyr alltså. Love it.
Man myser framför teven/duken och bara sveps med. I centrum befinner sig även en Walkman (ni som är födda efter 1990 får googla) som lyfter filmen ännu ett snäpp. Fråga inte.
En enda invändning har jag mot Guardians och det har egentligen inte med filmen att göra på det viset. Bilden.
Bilden är sjukt blek. Det ligger nåt slags filter över som helt bedövar färgerna.
Och det tycker jag är synd. Hade dom haft vanliga, klara, fina blu ray-färger så hade detta kunnat vara årets hemmabioupplevelse. Men.
Det är fortfarande en helgjuten film för alla i familjen. Grymt bra!