RECENSION SUNSET OVERDRIVE

Minns ni tiden för längesen, när man var barn och allt var färggrannt och glatt? Inte minst spelen. Det mesta från både Sega och Nintendo var mysiga färgfester som passade ens fantasirika barnasinne som handen i handsken.
Sen kom det gråa nittiotalet och efter det känns det som det mesta har gått i nyanserna brunt, brunt, brunt, grått och svart. Nintendo har förvisso hållt fanan högt och Segas Dreamcast var en dröm för oss som ser lite mer färgglatt på tillvaron. Men det mesta i övrigt har varit ganska trist. Sunset Overdrive är inte trist eller färglöst vill jag lova.

Faktum är att maken till grafisk färgexplosion har jag aldrig upplevt. Det är helt galet. Det är som att befinna sig mitt på himlavalvet när nyårsraketerna formligen smäller sönder hela den svarta natthimlen. Man får konstanta lyckokickar i dom 14 timmar plus som äventyret varar och det är ett sant nöje att spela igenom Sunset Overdrive.

Förutom total färgorgasm så bjuds vi nämligen dessutom på riktigt rolig och sjuk humor. Man sitter och skrattar i princip hela tiden. Bikaraktärerna i detta spel är några av dom roligaste jag upplevt. Ingen, absolut ingen, är normal utan spektrumet går från småpsycho till helidiot. Helt fantastiskt!

Utvecklarna bakom Sunset Overdrive är inga mindre än Insomniac som bland annat ligger bakom Ratchet And Clank, en annan spelserie med stundtals skön humor. Och sköna vapen! Ett koncept dom tagit med sig till Sunset Overdrive...

Du spelar en vanlig knegare på en vanlig knegig musikfestival som sponsras av ett stort dryckesföretag när hela skiten flyger i fläkten. Det stora dryckesföretagets senaste energidryck är nämligen förgiftad och förvandlar invånarna i Sunset City till mordlystna mutanter som mördar allt i sin väg! Du lyckas fly och hittar några andra överlevande och tillsammans bestämmer ni er för att försöka fly från den dömda staden. På din resa kommer du att träffa bindgalna rednecks, ninja-cheerleaders, datornördar och psykotiska lajvrollspelare för att bara nämna några udda typer.
Persongalleriet är som sagt helt underbart.

För att återgå till vapnen så lär du få använda ett gäng här vars like du inte stött på tidigare. Dom varierar från vanliga magnumrevolvrar till kanoner som skjuter exploderande nallebjörnar och radiostyrda helikoptrar, utrustade med kulsprutor.
Fånigt och galet i vilket spel som helst men i Sunset Overdrive passar dom liksom perfekt.

Själva spelsystemet går ut på att ta sig fram genom Sunset City så smidigt som möjligt genom att hoppa, studsa och grinda sig fram mellan och över hustaken.
Marken är farligt område för där strövar mordiska mutanter i olika former och annat oknytt.
Det hela påminner väldigt mycket om en riktig pärla från just Dreamcast, nämligen Jet Set Radio. Fast ännu mer galet.
Ni som har spelat det kommer förstå vad jag menar.

Själva spelmotorn i Sunset Overdrive är ruskigt imponerande och visar verkligen vad Xbox One går för. Vi snackar om en oerhörd detaljrikedom och ett oerhört antal fiender på skärmen och ändå sjunker aldrig bildhastigheten ett dugg. Du kan ha ihjäl fiender, gå därifrån och komma tillbaka och dom ligger kvar tjugo minuter senare på samma ställe. Det är väldigt imponerande tekniskt sett.

Förutom galna vapen, galen spelvärld och galet i största allmänhet så kan du dessutom själv bestämma hur din karaktär ska se ut. Allt från frisyr till allt annat och man låser ständigt upp nya kreationer. Min gubbe såg ut som en förrymd punkare från en cirkus nånstans.
Faktum är att hela Sunset Overdrive känns punk i spelform. Sjukt och roligt.

Musiken är kanon och för er som är just musikintresserade så kan jag spoila att sångaren från kultbandet The Melvins (ett av Kurt Cobains favoritband) dyker upp i en liten men mycket viktig biroll.

Sunset Overdrive är en helfestlig färggrann pärla som ger konstanta endorfinkickar. Det är en härlig explosion för alla sinnen och ett av få spel som jag började spela om direkt när jag hade klarat det. Har du en Xbox One så är detta lir ett måste!

SUNSET OVERDRIVE XBOX ONE

Grafik 10
Ljud 8
Story 6
Spelglädje 10

FÖRSÄLJNINGSSTATISTIK I KRIGET

Då nördar vi ner oss i lite siffror då. Konsolkriget pågår ju för fullt som vi alla vet och som det ser ut just nu så finns det redan en vinnare som verkar omöjlig att slå på fingrarna......nämligen Sony och deras Playstation 4 som redan skeppats iväg i smått sinnessjuka 36 miljoner exemplar! På två år. Den säljer alltså snabbare än vad världens mest sålda gjorde, deras egen Playstation 2.
Galet!

Microsofts Xbox One säljer även den snabbare än vad Xbox 360 gjorde och är snart uppe i 20 miljoner skeppade enheter. På två år.

Nintendo har det värre med deras Wii U som tyvärr blivit en totalflopp med hittills 12,6 miljoner sålda exemplar. På fyra år.
I jämförelse med konkurrenterna alltså helt värdelöst.

Så sammanfattningsvis har PS4 sålt mer än konkurrenterna tillsammans och inget verkar ändra på det.
Detta är naturligtvis både hemskt och härligt beroende på vilken slags fanboy du är men för oss som äger alla formaten så spelar det ju inte lika stor roll.
And the war goes on.

RECENSION HALO MASTER CHIEF COLLECTION

Mitt förhållande med Halo började inget vidare. Jag köpte Xbox kort efter lanseringen 2002 och givetvis följde maskinens dragplåster med. Det hade bara fått toppbetyg överallt så mina förväntningar var milt sagt skyhöga. Lägg dessutom till att jag är totalt nere med FPS så fattar ni att det ryckte i baguetten.
Men ack!
Jag blev totalt underväldigad. För mig var det en enda stor besvikelse och jag kan nog räkna upp 20 stycken FPS till PC som jag hade fan så mycket roligare med. Den enda gången Halo sken upp för mig var när jag och vännen Johan spelade co-op.
DÅ var det roligt!

Nåt år senare gav jag upp Xbox och köpte en Gamecube istället. Xbox 360 ägde jag aldrig ens utan satsade fullt ut på PS3.
Men så släpptes Xbox One och konsolserien blev intressant igen. Microsoft har så mycket fint redan och så mycket fint som kommer snart så jag var bara tvungen att köpa. Jag fick med två spel och det första, Sunset Overdrive, var inga problem att välja. Värre var det med nummer två. Efter lite betänketid så blev det alltså Halo Master Chief Collection.
"Man kan ju ha ändrat sig efter 13 år" var min motivation.

Halo Master Chief Collection innehåller Halo, Halo 2, Halo 3 och Halo 4. Det blir alltså mycket spel för pengarna.
Samtliga är grafiskt upphottade och körs numera i 1080 p och silkeslena 60 bilder per sekund. Allra mest märks detta såklart på Halo och Halo 2. Dom bägge första spelen har också en rolig funktion som innebär att du närsomhelst kan trycka på en knapp och växla mellan den gamla och nya grafiken. Riktigt fräckt.

Halo 4 är fortfarande ett snyggt spel så det minst vackra i samlingen blir alltså märkligt nog Halo 3 som nästan känns föråldrat i jämförelse med övriga deltagare. Med på skivan finns dessutom tecknad film och lite annat smått och gott vilket ju är kul för dom som gillar sånt.

För övrigt är Haloserien precis som vanligt med följsam och förbannat bra kontroll och väl avvägda strider. Dör du så kan du inte skylla på spelet.
Ljudet på skivan är riktigt bra med 7.1-ljud som utnyttjar din hemmabio till max. Så pass bra att jag fick stänga av min subwoofer för porslinet höll på att trilla ur skåpen i köket. Jag överdriver inte.
Vill du bli vräkt så är detta spelet för dig.

Så hade jag ändrat mig efter 13 år?
Ja, faktiskt. Så pass mycket att det har varit ett sant nöje att spela genom serien från start till mål. Det är en trave riktigt bra actionspel och jag rekommenderar denna samlingen till alla som uppskattar genren.

HALO MASTER CHIEF COLLECTION

XBOX ONE

Bild 7-9
Ljud 10
Spelglädje 10