Just Cause 2 är ett av dom roligaste spelen nånsin och definitivt det roligaste sandlådespelet. Det är ingen ände på all action och galna upptåg och har du inte spelat det så uppmanar jag dig att göra det snarast. Älskar man inte det så älskar man inte spel, så är det bara.
När ManBaraTrycker blev en världsangelägenhet och vi började vinna flera internationella priser så köpte vi loss översta våningen i ett hyreshus här i staden där vi har våra vilda redaktionsfester. Och det var mitt under en sån som vi fick beskedet att Just Cause 3 var på väg. Totalt kaos utbröt.
Alla hoppade runt i vår 20-sits skinnsoffa och gjorde gutturala läten. Undertecknad blev så uppspelt att jag dansade naken med en kastrull på huvudet och sjöng Anna Books paradhit ABC. Det var ingen ände på glädjen och förväntningarna.
Men som alla vet kan förväntningar ibland bli för stora....
I Just Cause-serien spelar vi som Rico Rodriguez, en hjältehakad latino som jobbar för The Company. Hans favorithobby är att åka till exotiska länder och störta diktatorer. I tvåan var det Panau, ett fiktivt söderhavsparadis, och nu är det dags för Ricos hemland Medicii, ett lika fiktivt medelhavsparadis.
Medicii har nämligen tagits över av den ondsinta general Ravello, en muskig Stalintyp, och han har inte rent mjöl i påsen! Hemlig polis, koncentrationsläger, militärbaser, terror. You name it.
Dags att sparka stjärt!
Medicii är stort, riktigt jäkla apstort och det är fullt av möjligheter. Möjligheter i Just Cause betyder alltid att ställa till med ett helvete för myndigheterna och att slå, spränga och skjuta sig fram till antagonisten. Och det är alltid helt brutalt roligt. Din fantasi är nämligen den enda begränsningen.
Till din hjälp har du alla sorters vapen du kan tänka dig, bilar, båtar, flygplan och helikoptrar. Och din änterhake.
Jajamen, den är med även denna gång och har uppgraderats så du kan koppla ihop flera saker samtidigt och sen skratta medan du smäller hela härligheten till kingdom come.
Exempel: koppla ihop ett jetplan med en jeep med ett gäng sprängtunnor och skicka hela skiten i arslet på en kaxig hemlig polis. Det är en konstant lyckokick när man hela tiden kommer på nya sätt att göra tillvaron sur för kräken.
Just Cause 3 är alltså ÄNNU roligare än tvåan i avdelningen Röj. Men ändå känns det pyttelite sämre än tvåan och jag ska försöka förklara varför.
Uppdragen. I tvåan var dom väldigt varierade och konstant helfestliga men här blir dom snabbt enformiga och består i princip enbart av typen beskydda den och den. Man börjar snart gäspa.
Medicii. Där Panau kändes som en levande plats med fullt av människor så är Medicii märkligt dött. I städerna finns det folk men landsbygden ekar tom på ett sätt som den aldrig gjorde i tvåan.
Allt känns mer öde helt enkelt.
Detta är å andra sidan den enda kritiken jag har att framföra mot spelet och det är upp till er hur pass avgörande det är.
I allt övrigt är Just Cause 3 en helgjuten titel som bör finnas i var mans hem.
Grafiken är underbar (kolla explosionerna, bara kolla dom!!!), ljudet är fantastiskt, kontrollen sitter som en smäck och underhållsvärdet i att totalförstöra en militärbas med en av deras egna stridsvagnar går liksom inte att överskatta. Det måste upplevas.
Just Cause 3 är fantastiskt, det är bara inte riktigt lika fantastiskt som tvåan. Men ärligt talat, kan man begära det?
Köp för tusan!
JUST CAUSE 3 XBOX ONE
Grafik 9
Ljud 8
Kontroll 9
Spelglädje 9
För dig som: Älskar tokigt, galet jävla helhavererat idiotröj!
Inte för dig som: Tycker spel är tråkigt.
