Dags för ännu en remaster! Den här gången är det Bethesdas sagolikt magnifika del 5 i Elder Scrolls-serien, nämligen Skyrim. Skyrim släpptes till stående ovationer och oändliga hyllningar 2011. Bethesda har en nästan fanatisk fanbas till sina Elder Scrolls och dom är många. Alltså blev Skyrim det mest sålda spelet 2011 om jag inte missminner mig.
Det är en klassiker vi har att göra med här.
Jag utgår alltså från att dom flesta har spelat nåt spel i denna serie men för dom som inte har gjort det så kör jag en liten snabb introduktion och genomgång.
Premissen för Elder Scrolls är väldigt enkel. Som spelare släpps du fri i en fantasyvärld vid namn Tamriel och när jag skriver fri så menar jag verkligen fri.
Du är fri att göra vad du vill inom spelets ramar. Syssla med handel, gå med i ett tjuvgille, bli bonde, fiska och jaga, bli lönnmördare eller soldat, bli magiker osv.
Elder Scrolls klassas som RPG och som i alla RPG finns det alltid en huvudstory att följa om man vill men du är fri att göra vad du vill.
Skyrim är alltså det senaste spelet i en serie (om man inte räknar onlinesatsningen) som började på tidigt 90-tal. Första spelet hette Arena som följdes av Daggerfall, Morrowind och Oblivion. Arena missade jag för jag spelade på Amiga på den tiden men via en vän halkade jag in på Daggerfall och fastnade direkt. Som inbiten fantasynörd så var det en våt dröm. Sen har kärleken bara fortsatt och bara vuxit.
Själva kärnan i serien förblir densamma, du lever ett alternativt liv i en fantasyvärld där du är fri att göra vad du vill. Smaka på det igen. Fri att göra vad du vill. Grafiken blir såklart bättre för varje del som kommer men kärnan förblir densamma.
En fantasyvärld där du är fri att göra vad du vill.
Det är inte konstigt att serien har blivit en sådan kassako för fans av spel och fantasy älskar den. Och vi är många, många, många, många.
Men. Serien hade ändå inte höjt på några ögonbryn om det inte hela paketet hade varit kvalitativt utfört. Och det är Elder Scrolls. Faktum är att det är galet imponerande gjort och man får alltid känslan av att man befinner sig i en levande värld som andas och sköter sig själv även när du inte är där.
Men. Även solen har sina fläckar.
I Elder Scrolls fall stavas dom fläckarna buggar. Serien är känd och ökänd för sina buggar. Visst, det är närapå omöjligt att skapa spel av Elder Scrolls storlek och liv utan buggar men här är dom legendariska. Spektrat sträcker sig från klassiker som att djur och människor fastnar i väggar och stenar till The Void, ett namn som fansen gav den grå undervärlden som du hamnade i när du helt plötsligt trillade genom marken i Daggerfall. Det ska sägas att för varje del i serien blir det bättre men det har varit en hel del galna grejer genom åren.
Lika galna är historierna om fansens tålamod och överseende. Dom älskar spelen så fanatiskt att dom med glädje köper tre, fyra nya datorer inom en vecka för att kunna spela ett spel vars buggar inte tillåter dom att använda sina två först inköpta nya riggar. Ni fattar? Det är galna människor det handlar om.
Tillbaks till Skyrim.
Som sagt är detta del 5 i serien och när det börjar är vi en fånge på väg mot vår avrättning i det kalla landet i norr.
Precis när vi släpas fram för att bli ett huvud kortare så sveper en drake ner från skyn och ödet tar en ny vändning.
Du lyckas fly och Skyrim, ett Skandinavien i miniatyr, ligger framför dig i all sin härlighet. Du är nu fri att göra vad du vill.
Som vanligt får du skapa din karaktär själv. Allt från ras till utseende. Skyrims färdighetsträd är bäst hittills på det viset att du verkligen kan skräddarsy din karaktär till att passa dig perfekt. Du blir bra på det du gör helt enkelt och efter att du har blivit bättre i tio olika färdigheter så går du upp en level och får då välja en specialare från ett gäng stjärnbilder.
Fråga inte.
Vill du bli hårdbarkad soldat? Satsa på tung rustning och slåss som sören. Vill du tjuva dig fram genom livet? Då kör du på låsdyrkning och smyga. Och sådär håller du på. Du formar din karaktär till att bli helgjuten efter dina önskningar.
Skyrim som värld är som sagt gravt inspirerat av Den Kalla Nord där du och jag bor och inte minst vår hedniska tro och vår vurm för naturen.
Städerna är vikingainspirerade, djurlivet är väldigt nordiskt och karaktärerna pratar engelska med germansk brytning. Det är som att gå ut i skogen här hemma, igenkänningsfaktorn är hög och mysig.
Skyrim är stort och fyllt till bredden med sidouppdrag, ruiner, grottor, elaka monster, drakar, lömska typer och, faktiskt, vänskap. Det finns alltid något att göra och timmarna flyger iväg på ett farligt vis. Det vanliga scenariot är att du får ett uppdrag i nån stad, ger dig iväg för att lösa det men träffar någon på vägen som ber dig om hjälp och plötsligt är du iväg på annat håll när du egentligen skulle gjort det där andra från början vad det nu var och var kom den där grottan ifrån nu måste du in och kika och.....
Ni förstår. Du plöjer lätt ner 100 timmar plus i detta spel. Inga som helst problem.
Så vad skiljer Skyrim 2016 från Skyrim 2011? Det vanliga. Allt DLC och bättre grafik och ljud. Skyrim var snyggt när det kom 2011 och det är ännu snyggare nu. Karaktärerna har inte förändrats så mycket utan det är mer ljussättningen, smådetaljerna och färgerna som har förbättrats och fördjupats. Här nedanför ser ni en bild på skillnaden.
Jag sitter på en riktigt fet teve med grym bild (skryt, skryt) och jag märker en stor skillnad mot det gamla spelet. Ett helt annat djup. Naturen är mer levande om ni förstår vad jag menar.
Skyrim är svårt att förklara utan måste upplevas. Det är som en drog och det tar lätt över mer tid från din vardag än du skulle vilja erkänna. Så nu är alltså rätt tid att spela det. Hösten/vintern är mörk och kall och som gjord för lite fantasyäventyr. Våren/sommaren är bad och soliga dagar och då ska man inte sitta inne med spel inte. Så köp detta och spela din egen Ringentrilogi. Du kommer att älska det.
SKYRIM SPECIAL EDITION
Till PC, Xbox One och PS4
10 vettlösa vättar av 10
Grafik 9
Ljud 8
Story 7
Spelglädje 10
