GLÄDJEN MAN ALDRIG BLIR FÖR GAMMAL FÖR

Vissa saker blir man aldrig för gammal för. Som att upptäcka ett nytt band till exempel. Jag lyssnar aldrig på radion och har inga som helst musikkanaler på teven så jag hänger med väldigt väldigt dåligt.
Därför blir jag överlycklig när jag hittar nåt som jag tycker att jag saknar i min digra samling.
Senast var det 30 Seconds To Mars och Covenant och igår var det dags igen. På en blandskiva som följer med det senaste numret av Mojo så hittade jag ett band vid namn The War On Drugs med låten Red Eyes. Och herrejävlar!
Det låter som en blandning mellan Joy Division, Tom Petty och The Cure och det svänger så in i blodröda skogen så det finns inte. En underbar, atmosfärisk låt.
Här ska det inhandlas! Fysiskt naturligtvis.

MICROSOFT HOPPAR PÅ VR-TÅGET

Oculus Rift och Project Morpheus. Nu avslöjar Phil Spencer, som är Xbox-boss, att även Microsoft har för avsikt att gå ner sig i Virtual Reality-träsket.
"Vi jobbar på ett hemligt VR-projekt" säger han och tar bort hemlighetsstämpeln. Suck. Gör fler bra spel istället.

TOPP 5 ARNOLD

Arnold är en pärla. En actionskådis av absolut högsta klass! En riktig förebild. När Arnold kom till USA sa hans agent till honom att det första han skulle göra var att byta sitt krångliga efternamn till något mindre krångligt. Arnold bara skrattade.
"När världen säger Arnold så ska det bara finnas en Arnold" blev hans svar.
När en journalist frågade honom hur det var att vara så rik så sa han bara "Pengar gör dig inte lyckligare. Det är sant. Jag är inte lyckligare nu när jag har 200 miljoner dollar än vad jag var när jag hade 100 miljoner". Kan man göra nåt annat än älska en sån kille?
Arnold har gjort mycket film, lite skräp men det mesta jävligt bra. Här på ManBaraTrycker hyllar vi nu en av tidernas största actionskådisar med att lista dom enligt oss 5 bästa actionrullarna som har denna gigant i huvudrollen. Så sopa av raketgeväret och olja upp pistolerna för nu kör vi!

5. True Lies.

Arnold är gift med Jamie Curtis och lever ett till synes normalt och tråkigt familjeliv.
Men skenet bedrar.
I allra största hemlighet är Arnold en statlig agent med en sjuhelvetes rätt att döda! Och dödar gör han.
Det hemliga agentlivet leker tills frugan får reda på vad han sysslar med samtidigt som ett gäng ytterst elaka terrorister börjar ställa till med ofog.
Klassisk scen: När Arnold tar sig ur våtdräkten och har en perfekt pressad James Bond-kostym under.

4. Raw Deal.

Arnold tar sig an maffian! Och här är det inte med några lågmälda Michael Corleone-metoder inte. Nej, Arnold går fram som en skördetröska bland dom stackars Cosa Nostra-hårdingarna! Som om vi någonsin trodde nåt annat!
Maffians överhuvud, Maffians yrkesmördare, Maffians lägsta underhuggare. Alla får dom känna på hur det är att bli lasagne. Forza Arnold!
Klassisk scen: När Arnold sitter i möte med The Don och övertygar honom om att använda en bomb....

3. The Terminator.

Vi vet att många inte håller med oss här men vi föredrar faktiskt den nattsvarta första filmen framför den mer glättiga tvåan. Även om tvåan naturligtvis är vansinnigt bra.
Arnold är en mördarrobot från framtiden som rest tillbaka till 1984 för att mörda mamman till den kommande mänskliga frälsaren. Detta var en roll som passade Arnold som handen i handsken. Han ser dödligt cool ut i sin skinnpaj och solglasögon. En riktigt mörk film som doftar undergång.
Klassisk scen: "I'll be back......"

2. Predator.

En av tidernas bästa actionfilmer. Punkt slut. Även den film, som jämte Alien, har skapat filmhistoriens mest kultiga rymdmonster. Predator har allt! Vapen, action, blod och så mycket testosteron att det växer skägg på teven när filmen rullar! Det var ett stort ögonblick för eder chefredaktör när han träffade Carl Weathers och fick göra "armbrytningsscenen"! Leendet försvann inte på en vecka! En fantastisk film!
Klassisk scen: "Just a bunch of slackjawed faggots around here! This shit will make you a goddamned sexual tyrannosaur! Just like me."

1. Commando.

Arnold lever avskilt med sin älskade dotter uppe i bergen när hela helvetet brakar löst! Arnold är en pensionerad yrkesmilitär men en av hans gamla fiender behöver honom och kidnappar Arnolds dotter för att få honom att lyda.
Ett mycket stort misstag.
Egentligen är Commando en vacker dramafilm som skildrar det speciella kärleksfulla bandet mellan en far och hans dotter men naturligtvis innehåller den action också!
Arnold mördar på egen hand en hel armé och förstör byggnader av hjärtats lust! Allt i jakten på sin älskade dotter!
När filmen är slut har det producerats fler tomhylsor än under hela slaget om Stalingrad! Arnold är pappa och en jävligt stolt och kärleksfull sådan!
Klassisk scen: Arnold slänger en skurk nedför ett stup och går tillbaks till bilen. Hans färdkamrat undrar vad som hände.
"I let him go".

VI SAMMANFATTAR VECKAN!

En vecka kan verka lite men när man bryter ner den i händelser så upptäcker man att saker händer. Ändå.
Denna veckan har vi förklarat vår kärlek till Doom, rescenserat Ladyhawke, skrivit kärleksförklaring till Sophitia, givit tips på hur man ska återuppliva Saint's Row och mycket mer. I den verkliga världen har jag haft två prov, spelat mycket biljard och byggt en ny, snygg tevebänk.
Ni ser! En vecka kan vara mycket!

SPINOFF-SERIE TILL WALKING DEAD!!!

Det ska komma en spinoff-serie till den kanske bästa teveserien någonsin, The Walking Dead! Vi är på ManBaraTrycker vet i nuläget inte mer än så. Det är IGN som har lyckats sniffa upp denna underbara nyhet. En pilot är tydligen redan inspelad och på väg. Är det bara hälften så bra som moderserien så har vi ännu en underbar höjdare att se fram mot!

RECENSION LADYHAWKE

Jag såg Ladyhawke när jag var 9 år och tyckte den var superhäftig. Sen såg jag den igår, 29 år senare. Den håller fortfarande.

Mouse, en tjuv, flyr från ett fängelse som ingen lyckats fly från och springer på Navarre, en mycket speciell man med en falk som ständig följeslagare. Navarre är en jäkel på att slåss men han blir omöjlig att umgås med på natten. Då förvandlas han nämligen till en stor svart varg som springer runt och ylar.
Samtidigt som Navarre ylar, äter kaniner och annat sånt som vargar gör så förvandlas falken till en mycket vacker, ung kvinna. Är det konstigt att Mouse kliar sig i huvudet?

Ja, Ladyhawke är en fantasyfilm. Men för att vara en fantasyfilm så innehåller den väldigt lite fantasy. Det är snarare en medeltida äventyrsfilm med fantasyinslag. Dom inslagen är vargen och falken. Det visar sig nämligen att Navarre har varit chef för Biskopens soldater, och biskopen är en elak sonofabitch. När Navarre blev kär i samma vackra flicka som den sabla biskopen så slöt biskopen ett avtal med hin håle så Navarre blev varg på natten och Isabeau (den vackra flickan) blev falk på dagen. På det viset skulle dom aldrig få pussas eller kramas. Vilket öde!

Det första som slår en är musiken. Det är inte den för genren så episka melodierna utan straight up 80-pop! Något malplacerat inledningsvis men man vänjer sig oväntat snabbt. Så på det viset var Ladyhawke åratal före En Riddares Historia. En annan sak är att eftersom det är så lite effekter så blir det aldrig ett störningsmoment heller. 80-talets specialeffekter känns i nio fall av tio hopplöst föråldrade idag men Ladyhawke klarar sig fint. Skönt.

Ladyhawke är en tidlös äventyrsfilm med lite fantasy som glasyr. Fina skådisar också. Rutger Hauer, Michelle Pfeiffer och Matthew Broderick klarar sig alla med bravur. Rekommenderas!

Blu Ray Betyg
Filmen: 7 försupna munkar av 10
Bild: 7 av 10
Ljud: 7 av 10

SLEEPING DOGS SNART

Sleeping Dogs Definitive Edition släpps till PS4 och Xbox One den 10:e oktober! Om du av någon anledning missade detta underbara höjdarlir till förra generationen så för bövelen slå till nu!
1080 P, allt DLC och upphottad grafik! Grymt bra!
Trailer hittar ni här: https://m.youtube.com/watch?v=8BusoRqup3c#

VAD HÄNDE MED SAINT'S ROW?

Jag började tröttna lite på GTA. Ja, jag erkänner. Det började bli för mörkt och seriöst. Jag letade efter en ersättare och hittade det totala lila vansinnet.
Saint's Row 2 är ett fantastiskt roligt spel. Den ultimata humoristiska GTA-klonen.
För mig är miljöerna i ett spel väldigt viktiga och SR2 har det mesta. Storstad, stränder, rikemansområden, slum. I kategorin Miljöer I Sandlådespel är Just Cause 2 den överlägsna kungen. Ingen annan kommer i närheten men SR2 gör ett gott försök. Det är helt enkelt ett sant nöje att köra omkring i stan med omnejd.

Och så var det humorn. SR2 tar aldrig sig självt på allvar, inte för en sekund. Man kan springa omkring och vifta med snoppen, köra septitank och spreja bajs på höghusen osv. Det hela är en buskis men en buskis som hela tiden befinner sig på rätt sida gränsen.
Uppdragen är nästan uteslutande superroliga och välbalanserade. Det finns egentligen inget direkt att klaga på i SR2.

Sen hände nåt.

Saint's Row The Third anlände och där började det gå fel. Riktigt fel.
Till att börja med hade den underbara, väldesignade staden Stillwater bytts ut mot en ny, Steelport. Och vilket nerköp!
Steelport är en höstgrå historia utan varken sol, stränder eller omväxling. Bara misär. Nåt som det däremot finns gott av är broar. Broar till förbannelse.
Steelport ligger utslängt på några öar som binds ihop av låååånga broar vilket gör att det inte känns som att man gör annat än kör fram -och tillbaks på dom satans brohelvetena! Sjukt tråkigt.
Humorn, som varit så underhållande och härlig i tvåan, tog ett rejält hopp ner i träsket. Man kunde springa omkring och slåss med dildos. På den nivån stannade det. SR2 var en buskis på rätt sida gränsen, SR3 började närma sig stupet.
Men det skulle bli värre.

Saint's Row 4 är en märklig historia. Jorden sprängs av elaka utomjordingar och i egenskap av USAs President (fråga inte) så hoppar man ut och in mellan en datorsimulation och ett rymdskepp.
Lika förvirrande som det låter.
Man hoppades på att Stillwater skulle vara tillbaka men inte då. Steelport och Steelports förbannade broar förgyller tillvaron igen. Som om inte det var nog så är det dessutom ständig natt. Man ser aldrig solen. Uppdragen är repetetiva och tråkiga. Humorn ännu sämre. Nu påminner inte Saint's Row om en buskis längre, det har blivit en buskis så dålig att Stefan å Krister hade rullat den och rökt den. Vad hände egentligen?

Voilition kan fortfarande rädda situationen. Gå tillbaks till stilen i tvåan. Gör ett grafiskt jättejobb med hjälp av kraften under huven i dagens konsoler.
Behåll den smakligt osmakliga humorn från tvåan. Jag har verkligen inget emot kiss -och bajshumor men när den känns påtvingad och krystad (hehe) så blir det bara dåligt. Kom igen nu Voilition! Jag vet att ni kan!

ODE TILL SOPHITIA

1999 köpte min vän Fredrik ett fantastiskt spel till den fantastiskt heta konsolen Dreamcast. Det hette Soul Calibur och det var så snyggt för sin tid att det fortfarande står sig, 15 år senare.
Men vissa delar av spelet var snyggare än andra och allra snyggast var Sophitia.
Då jag lider av en mycket, mycket svår blondinfäbless så blev jag alldeles till mig. Lite kär, om man nu kan bli det i tevespelsflickor.

Sophitia jobbar i sina föräldrars bageri i Aten när hon får en religiös uppenbarelse och ger sig ut för att slåss. Och slåss, det gör hon bra. Sophitia är en riktigt bra allroundkaraktär som man kan plocka vem som helst med. Snabb och smidig.

Eftersom jag paxade Sophitia som "min" donna så vakade jag över henne som en hök och mådde riktigt dåligt när någon av mina sadistiska vänner slog henne.
Något dom gärna gjorde. Usch, dom var hemska när jag tänker efter. Slå min tjej! Fy fan. Jag har nog aldrig kommit över det traumat. Stackars Sophitia.

Sophitia har en speciell plats i mitt härdade hjärta. Hon var min första tevespelstjej. På vår första date piskade vi skiten ur ett antal hemskingar. Är inte det romantiskt så vet jag inte vad som är det. Jag har varit otrogen mot henne, jag måste erkänna det. En ruskigt het brunett från England vid namn Cate Archer förförde mig mot min vilja. Men Sophitia återvänder jag alltid till. Vilken kvinna!

Hon är snygg!
Hon kan baka!
Hon kan slåss!
Hon är förlåtande!
Vad finns det att inte gilla!

TOPP 5 ACTIONFILMER

Minerad mark. Helig mark. ManBaraTrycker sparkar uppåt, nedåt och åt sidan. Här är vår topp 5 på actionfilmer, dessa ljuva livsenergiförhöjare! Håll med, håll inte med men håll till godo!

5. Die Hard

John Mc Clane kom in i våra liv med ett sjuhelvetes brak! Die Hard är en actionfilm långt utöver det vanliga. Instängd i en skyskrapa slåss Mc Clane för sitt liv mot ett gäng samvetslösa och topptränade bankrånare, ledda av den ständigt briljante Alan Rickman.
Die Hard födde en ny genre inom actionfilmen; en genre som vi på ManBaraTrycker har döpt till Instängd-Utan-En-Chans-Att-Komma-Undan-Action i all sin enkelhet.
Yippie kay ay motherfucker!

4. Lethal Weapon

Personkemin! Samspelet mellan Mel Gibson och Danny Glover är vad som lyfter denna filmen och alla dess uppföljare flera meter över sina konkurrenter. Stämningen är på topp när Mel Gibsons psykfall och Danny Glovers Mr Mellow gör stan. Ingen går säker! Allra minst infrastrukturen. Höjdare!
"We're back, we're bad. You're black, i'm mad!"

3. Face/Off

Så bra så det är löjligt. Nicholas Cage's och John Travolta's största stunder. En berg -och dalbana utan slut. Närapå den perfekta actionfilmen. Den är precis som en riktigt bra Bondrulle, det står aldrig helt still. Ett måste i samlingen för vilken fantast som helst. Utsökt!

2. The Raid

Från ingenstans dök den bara upp. En actionfilm så intensiv och brutal att varje slag, spark och skott känns i hela kroppen. DETTA är actionfilmen med stort A för alla hemmabionördar! Låt din subwoofer få slagen att kännas fysiskt. Låt den få jobba.
Storyn är simpel nog. Ett gäng snutar ska bryta sig in i ett höghus för att döda en gangsterboss. Givetvis går allt fel.
Halva filmen är pang pang och resten är kampsport. En upplevelse så brutal att den lämnar dig utmattad efteråt!

1. Point Break

Fantastisk vänskap. Fantastisk tragedi. Johnny Utah visste nog inte vad som väntade honom när han tog jobbet som infiltratör i surfkulturen. Han hittade kärlek, hat, vansinne och död.
Fantastisk surf blandas med hård action i en mycket känslosam resa. Hur hade du själv gjort?

KUNDE INTE LÅTA BLI

Som den nörd man är så finns det vissa saker man helt enkelt inte kan motstå. Som brutalsnygga dogtags från Killzone Shadow Fall och Battlefield 4 exempelvis.
Jag ska bära dom kring halsen med stolthet. Ja, kanske inte Battlefield 4 då eftersom jag inte spelar det. Men snygga är dom! Årets accessoar!

ÅTERBESÖK HOS KARATE KID 2

Har precis sett Karate Kid 2 för första gången på många, många år. Den är helt okej men inte lika bra som den episka ettan. Daniel-san och Mr Miyagi åker till Miyagis gamla födelseö Okinawa så han ska få säga farväl till sin döende far.
Tyvärr har en gammal vän som blivit fiende även andra planer.

Jag minns Karate Kid 2 som lika bra som ettan. Inte då. En varm historia men inte alls lika kultig som den första. Till att börja med så är den mycket mörkare och mer allvarlig. Inte alls samma klassiska 80-talshjältehistoria. Och på tal om 80-talet så är den heller inte samma monument över allt man förknippar med just 80-talet. Soundtracket består av panflöjtsmusik och hade det inte varit för kläderna och i viss mån frisyrerna så hade det lika gärna kunnat vara 90-tal.
Den enda gången 80-talet blinkar till är när Toto tar ton. Och det sker vid typ tre tillfällen.

Persongalleriet är inte heller lika karismatiskt som i ettan. Jag menar, vad är en japansk kapitalist jämfört med Cobra-Kai liksom? På plussidan hittar vi fina vyer från Okinawa, ett ställe som jag själv har velat besöka i många år.
Mycket vackert.
Och vad hände med donnan från ettan? Daniel-san liksom bara glömde henne i samma sekund som han kom ut från idrottshallen! Fy på dig Daniel-san!

Karate Kid 2 är helt okej. Men i jämförelse med sin majestätiska storebror så är den blek.

7 bonsaiträd av 10

HIPP HURRA FÖR NINTENDO!!!

Idag, just idag, firar Nintendo 125 år som företag! Det är en minst sagt imponerande ålder. När dom drog igång på just den här dagen 1889, så var det för att tillverka spelkort som blev leksaker som blev kärlekshotell som blev fan och hans moster som blev spel -och konsoltillverkare.
Och det är väl i ärlighetens namn på grund av spelen och konsolerna som vi älskar dom mest?
Nintendo har revolutionerat spelbranschen gång på gång och i mångt och mycket blivit synonymt med just spel.
Mario.
Zelda.
F-Zero.
Mario Kart.
Pokémon.
Smash Brothers.

Titlarna och dom älskade karaktärerna är många och fansen nästan ännu fler. Så ett hejdundrande grattis till The Big N idag! Må det bli 125 år till!

DOOM: EN KÄRLEKSHISTORIA FRÅN HELVETET

Året var 1993 när min vandring ner i träsket inleddes. Min vän Martin hade sparat till en skateboardresa som skulle gå till USA men när han fick syn på PC:n i butikfönstret så blev frestelsen för stor. Han tryckte näsan mot glaset.
DX2 66 mhz!
16 mb minne!
2 spinns CD Rom!
Hårddisk!
"Äsch. Asfalten är lika bra här som i USA" resonerade Martin och dansade ut på gatan med ett högteknologiskt vidunder under armen!

Wolfenstein 3D hade släppts på PC året innan men det sket vi i. PC var tråkigt. Alla dom feta liren fanns på Amiga som vi spelade som dårar. Pinball Dreams.....nej, det får bli en annan artikel.
Kontentan är att Amiga var bäst och PC var en kisspöl som nån fisit i.
Men så började nåt hända. PC:n började bli en speldator och ingen grabb som såg Rebel Assault snurra på en CD-rom kunde göra annat än att försöka torka upp dreglet. PC:n började bli bra. Mycket bra.
Det var mycket av anledningen till att den där USA-resan sköts upp.
Och my oh my, blev vi glada för det!

RING!
RING!
RING!
"Ja, det är Harry."
"Hallau! Det är Martin! Du måste komma hit med en jävla gång! Du kommer inte att tro dina ögon! Detärsåsjukthäftigtsådufattarinte!"
"Ja men jag..."
KLICK!

Jag traskade hem till Martin som bodde för sig själv i familjens källare.
"Kolla! Kolla! KOLLA!"
Jag satte mig ner och tittade på skärmen. Det stod Doom med hårdrockshäftiga bokstäver. Martin tryckte igång det till mig.....och jag såg bara en pistol. Nere i kanten. Och nån slags byggnad omkring mig. Vad jag inte visste då var att jag även skådade ljuset. En livslång kärlek väcktes där i den där källaren i vår lilla by.
Sen minns jag inte så mycket mer förrän Martins mamma kom in och frågade om vi inte skulle lägga ner snart.
Klockan var mitt i natten och det var skola imorrn.

LITE TANKAR OM OCULUS RIFT

Nån som kommer ihåg Phantom? Inte? För styvt 10 år sen var Phantom det nya heta. Prototyper visades upp på E3, inget fysiskt format utan allt digitalt. Flera speltillverkare sades stödja den. Phantom VAR framtiden. Sen hände.....ingenting.
Phantom försvann. Gick upp i rök som ett spöke.

Oculus Rift ÄR framtiden. Oculus Rift är det nya heta. Prototyper visas upp. Speltillverkare sägs stödja den. Facebook storsatsar. Och när du precis har sett bild på Prototypen så kommer en ny Prototyp. Ingenting händer.
Samtidigt filar Sony som vettvillingar på sin Project Morpheus. Ska släppas inom en överskådlig framtid.
Oculus Rift är på väg att bli ett spöke.

DET DRAR IHOP SIG

Nu påstår utvecklarna av det kommande Alien Isolation att det ska ha en speltid på 12-15 timmar. Efter att ha sett trailers så undrar jag om man kommer att stå ut så länge. Det verkar jävligt creepy! Det blir väl till att spela i dagsljus med Aqua dånande i högtalarna. I'm a barbie girl in a barbie world, life is plastic, it's fantastic...
Alien Isolation släpps 7:e oktober.

JAPANER, JAPANER, JAPANER

Så har en ny slagskämpe avslöjats till det kommande Tekken 7. Hon heter tydligen Catalina och är en latinaskönhet av sällan skådat slag. Vad hon har för kampstil vet jag ej (tutt-fu?) men av klädseln att döma så kan det inte vara alltför ansträngande.
Luta er tillbaka och föreställ er att Catalina hade utformats av svenskar!
Ser ni det?
Ser ni artiklarna i Aftonbladet? Ser ni arbetslägret i Norrland?
Japaner, japaner, japaner.

ATT HITTA EN KLASSIKER

Hemmakväll är en av världens farligaste butiker. Där var jag idag. Farligt. Jag lyckades iallafall lägga så mycket band på mig så jag gick därifrån med bara två filmer, Fantastic Four Rise Of The Silversurfer och Ladyhawke. Den sistnämnda har jag sett en gång.
När jag var 9.
Jag minns att jag tyckte att den var sjukt häftig och bra. Håller den fortfarande? Håll ögonen öppna här. En recension kommer. Väldigt snart.

PROJECT MORPHEUS NÄSTAN FÄRDIGT

Tidningen Wall Street Journal har en intervju där en av Sonys bossar hävdar att Project Morpheus är till 85 % färdigt. Tydligen har dom lyckats hålla ner kostnaderna genom att använda teknik som redan finns i deras mobiltelefoner.
För er som inte vet så är Project Morpheus Sonys satsning på Virtual Reality till PS4. Ni som läser ManBaraTrycker vet hur djupt skeptiska vi är mot det här. Vi på redaktionen är ungefär lika impade av detta som av en påse valnötter. Men man ska aldrig säga aldrig! Kom alltid ihåg det!

DESTINY SÄLJER KONSOLER

Årets mest hajpade spel, Destiny, säljer tydligen konsoler. Det rapporteras från Storbrittanien att PS4-försäljningen har slungats iväg ut i stratosfären med en 300-procentig ökning. Även Xbox One har fått en ökning, dock säljer PS4 dubbelt så mycket. I rättvisans namn ska det sägas att PS4 även bundlas med just Destiny.
Trevliga nyheter alltså för både Microsoft och Sony.

RECENSION KILLZONE SHADOW FALL PS4

Killzone är ett av mina favoritspel till PS2. Jag tyckte det var betydligt roligare än Halo som släpptes ungefär samtidigt. Inte många håller med, jag vet. Men så är det. Guerilla skapade en stenhård och smutsig värld med en design och estetik som överväldigade mig. Riktigt läckert!

Så naturligtvis köpte jag både tvåan och trean till PS3, fantastiska spel, och när Playstation 4 flyttade hem till oss i somras så var det självklart att första spelet skulle bli Killzone Shadow Fall.

30 år har passerat sen Killzone 3 och Helghast har fått flytta från sin förstörda planet till Vekta där dom lever bakom en stor mur som skiljer dom och människorna åt. På människornas sida är det vackert med porlande bäckar, solsken, vattenfall och kvittrande fåglar. Helghasterna däremot har sin vana trogen förvandlat sin del av planeten till en mörk soptipp som knappast gör någon glad. Officiellt lever dom bägge raserna i någorlunda harmoni men under ytan frodas fientligheterna.
Som spelare iklär du dig rollen som en Shadow Marshal, en slags ninjasoldat kan man säga som jobbar för människornas arme. I inledningen av spelet dödas din pappa av helghanska soldater och du adopteras av en överste som visar hur soldatlivet ska gå till. Framförallt göder han ditt hat mot helghasterna. När en helghansk terrorist plötsligt hotar den redan ganska bräckliga freden så sätts du in som jägare. Striden kan börja.

Det första som slår en är hur fruktansvärt in i skogen snyggt Killzone Shadow Fall är! Jisses! Det märks att detta inte är en multiformatstitel. Vissa av vyerna i spelet är vykortsvackra. Så krispigt läckert att det är svårt att förklara helt enkelt. Nog för att Guerilla vet hur man hanterar Sonys hårdvara men även jag är impad av hur snyggt detta är. Och då ska vi betänka faktumet att detta var en lanseringstitel. Tänk vad dom kommer att åstadkomma om fem år!

Tyngden i vapnen är sådär underbar som jag bara upplevt i Killzone-spelen. Det verkligen känns i kroppen när man avlossar bössorna. Jag har aldrig skjutit med en minigun eller ett raketgevär men jag kan tänka mig att det känns så här. Det talar verkligen till reptilhjärnan.
Fienderna uppför sig enligt förväntningarna. Dom försöker flanka dig och smiter direkt om du går bärsärk. Där finns inget att klaga på. Överlag är spelmekaniken jättebra även om jag hade velat se mer smygande och lågmäld action. Man är ändå en ninjasoldat och inte Rambo. Lite störigt.
Men är du en skjutglad pajsare, och vem är inte det, så får du ditt lystmäte i Killzone Shadow Fall.

Själva storyn är actionfilm. Varken mer eller mindre. Det sker en plottwist men den ser man komma från miles away. Förvänta dig inga större överraskningar alltså. Allt är ganska basic.

Killzone Shadow Fall är ett gediget actionspel. Snyggt, läckert och mängder av pang pang. Vill du impa på polarna med din nya PS4 så är det det här du ska visa upp. För att vara en ganska framstressad lanseringstitel så är slutresultatet inget annat än riktigt imponerande. Guerilla har gjort det igen!

Story: 5
Grafik: 9
Ljud: 8
Spelbarhet: 9

XBOX ONE-KONTROLLEN SLÄPPS TILL PC

Till glädje för många PC-spelare så släpps nu den duktigt greppvänliga Xbox One-kontrollen till Windows 7 och Windows 8 i november. En skön omväxling mot mus och tangentbord. Att installera är inget problem heller. Man bara kopplar in den medföljande USB-kabeln och sen sköter det sig själv. Nice!
Pris vet jag inget om än men nånstans i stil med vad en ny kostar till Xbox One skulle jag våga gissa på. Så runt 500-600 riksdaler alltså. Game on!

RECENSION THIEF PS4

I Thief spelar du Garrett, en mästertjuv. Som ska stjäla saker. Och rädda en tjej som han tycker om. Och så är det nåt om nån elak baron och en sjukdom som kallas Gloom.

Allvarligt talat så vet jag inte så mycket om storyn. Jag körde igenom det igår utan att ha en aning om varför Garrett egentligen gjorde som han gjorde. Så totalt lättglömd och ointressant är storyn i Thief. Man bryr sig helt enkelt inte.
Det är några snygga mellansekvenser ibland som för storyn framåt men man kommer inte ihåg vad som sägs. Som ett avsnitt av Days Of Our Lives ungefär.
Så då är det tur att Thief glänser på andra områden.

Staden som Thief utspelar sig i heter The City enkelt nog. Det är ett mörkt, gotiskt steampunkställe. Ständig natt, gaslampor blandas med levande ljus. Ja, ni fattar. Det är mycket stämningsfullt designat och ett sant nöje att utforska. Som den mästertjuv han är den gamle Garrett så är han naturligtvis en hejare på att smyga, klättra och dyrka upp lås och det är riktigt spännande att smyga genom stan och leta efter ställen att bryta sig in i.
Vakterna patrullerar runt med facklor och larmet går direkt om dom upptäcker dig och då gäller det att fly. Garrett är en tjuv, ingen krigare, och dör snabbt om han tvingas slåss mot fler än en fiende.

Vakternas AI är sisådär. Vanligtvis funkar det riktigt bra men ibland kan det bugga sig och jag har råkat ut för vakter som både suttit fast i väggar och stått helt still även när jag klubbat dom på smalbenen.
Thief har för övrigt fått mycket kritik för just buggar men jag kan inte påstå att det varit uppseendeväckande många.
Buggar det så är det i regel konversationer vakter/stadsbor emellan. Dom loopar ständigt och läggs ovanpå varandra så allt blir en gröt. Lyckligtvis händer det sällan.

Spelupplägget är det nu välbekanta en huvudstory som man tar i sin egen takt samt ett helt gäng frivilliga sidouppdrag.
Thief är stort så räkna med att det tar tid. Min genomspelning tog 26 timmar men då klarade jag iofs alla sidouppdragen också. Och det är helt klart njutbara 26 timmar. Jag stötte inte på en enda flaskhals som fick mig att tappa lusten.

Avslutningsvis kan jag säga att Thief är ett bra spel om man bortser från den helt ointressanta storyn. Det är så mörkt och gotiskt att man nästan letar efter Sisters Of Mercy inne på värdshusen. Fan, Garrett har till och med korsett. För er som gillar att smyga så kan jag starkt rekommendera Thief!

Thief PS4

Story: Prutt
Grafik: 7
Ljud: 7
Spelbarhet: 8

NÄR JAG UPPTÄCKTE BRITNEY

När jag upptäckte Britney var jag bakfull. Året var 2000 och jag satt hos en vän och tittade på eftermiddagsvideos på kanalen Z-TV som fanns då. Vi drack jordgubbssaft och tyckte synd om varandra. Framförallt var vi sura på folk för att dom hade tvingat oss att festa. Igen.
Jag visste inte så mycket om Britney mer än att hon var nån popsnärta och söt. Det var inte riktigt min musik om man säger så. Då hände det.
Kanalen visade en ny video med henne som hette Oops I Did It Again. Britney studsade runt i en tajt röd lackdräkt. Världen stoppade omkring mig. Min vän hävde ur sig nåt ultragrabbigt, följt av ett "höhöhö", men vad det var vet jag inte.
Han kunde lika gärna ha befunnit sig på Jupiter. Allt som existerade var Britney och den där dräkten.
Jag gick hem och såg mig aldrig om.

RECENSION: POMPEII

Pompeii är en film som jag har sett fram mot med skräckblandad förtjusning.
Näst efter Andra Världskriget så är Antiken mitt stora historiska intresse. När det kommer till film som utspelar sig i någon av nämnda epoker så är jag därför ytterst kräsen. Det ska kännas "på riktigt". På denna punkt levererar Pompeii högt över mina ställda förväntningar.
Det är en fruktansvärt snygg film med underbar scenografi och effekter. Sen var det själva storyn.. 

Filmen inleds med att en liten keltisk pojke på dom engelska öarna får se hela sin by bli slaktad av romare efter ett upprorsförsök. Dom som kan sin historia vet att kelterna var ett folkslag som, liksom vi germaner, romarna både fruktade och föraktade. Efter ett antal försök att kuva oss germaner och ett antal ihjälslagna legionärer senare så gav romarna upp och lät norra gränsen gå vid Rhen. Kelterna hade inte samma tur. Både Frankrike och England hamnade under den romerska stöveln även om skottarna visade sig vara en alltför hård nöt att knäcka. Romarnas lösning? Dom byggde en mur mot skottarna och ägnade sig åt att förtrycka resten istället. Något kelterna inte gillade och gjorde uppror emellanåt. Ett sådant uppror blir alltså orsaken till att pojkens hela värld rasar samman. Hans by slaktas och bränns ner av den effektiva romerska armén ledd av en grym man, spelad av Kiefer Sutherland. Pojken driver vind för våg genom landskapet och fångas in av slavhandlare.

Åren går och vi får veta att pojken, nu känd under artistnamnet The Celt, har blivit gladiator. En ytterst dödlig och populär sådan. Hans ägare tycker att hans avsevärda talang är bortslösad i en simpel provins och beslutar sig för att ta hem honom till riket, till en stad vid namn Pompeii. The Celt och dom andra slavarna anländer precis när berget börjar mullra....

Storyn i Pompeii är ganska usel. Vissa scener är snodda rakt av från Gladiator och även musiken är minst sagt inspirerad av nämnda film. Det är som om regissören tänkte "shit, det här är för likt Gladiator. Vi måste ha med en ultraepisk kärlekshistoria också!"
Så slänger han in en förutsägbar fjortisaktig kärlekshistoria i hopp om att nå samma känslonivåer som Titanic.
Det gör han inte kan jag avslöja.

Faktum är att denna filmen hade tjänat mycket på att dumpa kärlekstjafset och istället löpa linan ut som en tydligt Gladiatorinfluerad hämnarhistoria med betydligt bättre teknik och scenografi.
För filmen är verkligen en fest för ögonen. När vulkanutbrottet drar igång på allvar så sitter man och nästan tappar hakan. Riktigt snyggt! Det känns lite olustigt att skriva så om en katastrof som krävde så många liv men förhoppningsvis fattar ni vad jag menar.
Avslutningsvis kan jag dock inte annat än rekommendera filmen. Det är en riktigt snygg actionfest! Synd bara att den innehåller kärlek.

Blu Ray Betyg
Filmen: 6 heta lavakyssar av 10
Bilden: 10
Ljudet: 10

DEN RYSLIGA HÖSTEN

Inte för att det på något vis är höst än, vädermässigt. Visst, man märker ju att det blir mörkt snabbare men det är också allt. I skrivandets stund så är det 21 grader varmt, strålande sol och man undrar om det överhuvudtaget kommer att bli något väderskifte. Vi behöver kyla ner oss. Och finns det ett bättre sätt än kalla kårar längs ryggraden?
Alien Isolation kommer som bekant den 7:e oktober och ta mig tusan om inte The Evil Within dyker upp en vecka senare, den 14:e!
Det blir en ryslig höst!

GAMLA PÄRLOR: MENACE II SOCIETY

I början på 90-talet hände det mycket med den svarta kulturen i Los Angeles. Dr Dre slog igenom stort med sin G-Funk, ett sound han hade börjat experimentera med redan i sin tid i NWA, och plötsligt dök gangsterrappare upp som flugor på en koskit. Att rappa om skottlossning och  knulla hoes blev verkligen det nya svarta.
Staden L.A såg oxå dom värsta upploppen sen 60-talet.
Den afroamerikanska befolkningen hade aldrig bett om att få komma till USA och nu hade dom återigen tröttnat på att vara utstötta och marginaliserade. Delar av staden blev en krigszon.
I kölvattnet på den allt mer kulturellt uppmärksammade gangsterkulturen kom även en ny sorts blaxploitation-filmer som handlade om det mer eller mindre hårda livet i ghettot.
Boys N The Hood, South Central, Juice var alla av skiftande kvalitet men en stod ut som den absolut bästa av dom alla, Menace II Society.

Caine lever med sina djupt religiösa morföräldrar i ett av L A:s många svarta ghetton. Som barn blev han vittne till hur hans mor dog av en överdos och hans far sköt en annan man i ett bråk om knarkpengar. Han blev tidigt fångad av gangsterkulturen och håller nu på att langa knark och ställa till med skit samtidigt som han försöker avsluta high school. Hans bästa vän är O-Dog, en kille som bäst förklaras av följande citat från filmen; "now O-Dog was the worst nigger alive. America's nightmare. Young, black and didn't give a fuck."
O-Dog är totalt utan hämningar och filmen inleds med att han skjuter en koreansk affärsinnehavare och hans hustru för sex dollar och en videokassett från övervakningskameran som han visar på fester till allas förtjusning. Caine står chockad bredvid och är nog den ende av dom två som där och då fattar att det som just skett kommer att förfölja dom för resten av livet.

Dom flesta av gangsterfilmerna från denna tid är fyllda av tydliga moraliska pekpinnar. Dessa saknas, befriande nog, nästan helt i Menace II Society.
Istället är det en berättelse om en ond cirkel där allt du ställer till så småningom kommer tillbaks och hemsöker dig. Att alla handlingar har sina konsekvenser.
Caine, O-Dog och deras vänner lever i ett limbo där allt står still och det enda som egentligen livar upp är ond bråd död.
Menace II Society är en hård och skoningslös film som aldrig ber om ursäkt.

The Hughes Brothers som gjorde filmen hade tidigare enbart regisserat musikvideos. Menace II Society var deras första långfilm och resultatet är inget annat än djupt imponerande. Filmen hade en budget på 2.5 miljoner dollar, ett piss i Nilen i Hollywoodmått, och mängden skådespelartalang dom skakat fram för dessa slantar är ofattbar.
Så gott som alla skådisarna i filmen var vid denna tidpunkt, 1993, unga och helt okända. Men dom ger verkligen järnet och resultatet är så övertygande från samtliga att man bara kan kapitulera.

Menace II Society är en hård och stundtals mycket rå film som inte lämnar dig oberörd. Ytan är hiphop, drivebys, blod och våld. Men själva kärnan i filmen är moral, handlingar och konsekvenserna som dessa handlingar leder till. Ingen människa lämnar livet utan sår och/eller ärr men det är sättet som man skaffar sig dom såren och dom ärren på som räknas. Menace II Society är en av dom fulaste och mest oförlåtande filmer jag sett. Men samtidigt en av dom vackraste och mest upplyftande.
Den får dig att uppskatta livet.

FÖRFEST TILL PS4!!!

Den 29:e oktober släpps äntligen förfestspelens förfestspel till Playstation 4!!! Glöm plastgitarrerna! Strunta i gokarterna! Det finns bara en kung och det är Singstar. Jag vågar inte tänka på hur mycket promille jag sammanlagt har haft i kroppen under timtals "sjungande" av Singstar! Det hade kunnat liva upp en begravning.
Av allt som japsarna har tillfört världen så är karaoke det främsta och Singstar är själva juvelen i kronan. Ett ohejdbart party. Den 29:e oktober blir det fest och både du, jag och alla andra är inbjudna!

DEN KÖPTA KÄRLEKEN

Är det fortfarande roligt att köpa saker? Är det fortfarande värt att spara och vänta? Många av mina vänner köper inte spel längre. Inte skivor heller, eller film.
Dom fulhackar sina konsoler och tankar ner i ett sällan skådat tempo. Film ser man på Netflix, musik har man Spotify till.
Tänk att få bli ifråntagen känslan av att studsa hem genom stan med en kasse kärlek svängandes i handen!
Fy farao.

Och spelen? Många skryter om hur otroligt många spel dom har. Fint. Problemet är bara att inget av dom spelas klart. Faktumet att spelen finns tillgängliga i såna mängder, gratis, gör att man på sin höjd ägnar varje titel omkring 20 minuter. Sen lägger man ner.
Tänk vad mycket magi dom missar! Mycket sorgligt.

Finns det nåt härligare än att vänta på en release och sen köpa? Dra loss plasten kring asken? Det är ren porr. När spelaren sväljer skivan så blir det en metafor för penetrering. Man blir fuktig i pannan av förväntan. Nästan kåt. Och när allt drar igång och är precis så där bra som du hoppades så kommer orgasmen.
Nej, skämt åsido.
Men visst är det en lyckokänsla av episka mått? Att vänta på och få köpa kärlek.
Jag är en prylhora.

Sånt får nätmänniskorna inte uppleva. Dom har gett upp den köpta fysiska kärleken. Allt är ett knapptryck bort. Vad är utmaningen med det?
Tacka vet jag att vara en prylhora. Att fylla hyllor och skåp med kärlek. Att nästan sälja sin själ under jakten genom affärerna. Är du som jag? Prylhora.

RECENSION: SÄTT SPRÄTT PÅ EN MILJOOON!!!

Här går vi ifrån våra principer och rescenserar ett helt igenom analogt höjdarspel, Sätt Sprätt På En Miljooon!

Det började när vi var 11 och min granne Jonas fick ett nytt Algaspel i present. Vi brukade spela brädspel ihop. Drakborgen, Tjuv och Polis och andra klassiker.
Detta hette Sätt Sprätt På En Miljooon och verkade enormt roligt. Det var det också. Vi spelade det avigt och rätt vill jag minnas under ett par års tid och sen växte vi upp. Sådär som man brukar göra.
Det föll i glömska.
Sen för några veckor sen var jag och slötittade runt på Tradera och snubblade över det igen. Minnena kom tillbaka och jag köpte det direkt.
Nu är äldsta pojken lika gammal som jag var när jag testade det första gången. Håller det fortfarande? Jäpp!

Din onkel Egbert har dött och du och dina släktingar har fått ärva 1 miljon var. Hake? Den som först bränner miljonen får ärva dom resterande 99.
And off we go!
Man väljer en av 6 olika släktingar som alla är halvgalna på varsitt vis. Den halvgalenskapen leder till diverse individuella specialförmågor, exempelvis fördel när det ska spelas på hästar, betalas för dyra partyn osv.
Miljonen måste brännas! Fortast möjligt!
Och det är här det roliga kommer in i bilden. Man ska FÖRLORA pengar, inte vinna dom. Det är själva charmen, att det är tvärtemot alla andra spel i historien.

Detta faktum leder till ständiga, roliga kommentarer kring bordet i stil med; "äh va faaan! Hästjävlar!" och "Sluta! Jag vill inte ha dina pengar!" Det är bra att vara kass med pengar! Äntligen nåt för oss vanliga slarvers.

Reglerna lär man sig snabbt. Man ränner runt och förhoppningsvis förlorar stålarna på hästar, lyxvaror, börsen och liknande. Det kan vara lite svårt för mindre barn. Vår 6-åring hade exempelvis det lite kämpigt med både börsen och casinot, men jag begär inte nåt annat. Så det gäller att förklara och hjälpa så gott man kan.

Sätt Sprätt På En Miljooon är ett sjukt roligt brädspel för hela familjen och jag rekommenderar det skarpt!

9 djupa fickor av 10

MICROSOFT HAR KÖPT MOJANG

Det ryktades och det blev sant. Idag bekräftades det att Mojang, skaparna av Minecraft, har köpts av Microsoft. För 2.5 miljarder dollar. Hade jag haft 2.5 miljarder dollar att kladda för så hade jag byggt ett fint slott och en guldpläterad staty av mig själv för att reta gallfeber på folk. Givetvis hade man behövt en Lamborghini eller två också. Och en lyxjakt. Inte Minecraft.

DEN FYSISKA SKÖNHETEN

Ta en titt på bilderna nedan. Den ena föreställer en hårddisk, den andra är min blu ray-samling. 314 skönheter trängs i ett skåp som börjar bli för litet.
Vilken bild är vackrast?
Vilken bild utstrålar mest passion?
Vilken bild visar ett genuint intresse?
Just det.

För mig som är jättegammal så finns det inget alternativ till fysiskt. Kan man inte hålla i det så finns det inte. Nu kan man hålla i en hårddisk men ni fattar vad jag menar. Hur någon kan föredra en hårddisk framför fysiskt övergår mitt förstånd. Visst, jag fattar att det sparar plats men det är också det enda.
Det är terapi för mig att öppna filmskåpet och bläddra bland titlarna.
Plocka ut någon man inte sett på länge och läsa på baksidan. Njuta.

Samma sak med spelhyllan. Där huserar 137 titlar till PS3 och 7 stycken till PS4,
tillsammans med lite smått och gott till Dreamcast osv. När jag berättar det för vissa människor så tror dom att jag är dum i huvudet.
"Varför säljer du inte spelen när du klarat dom?" är en vanlig kommentar.
Enkelt.
Ett bra spel kan man spela hur många gånger som helst. Och så är det den fysiska skönheten i det hela. Att kunna stå och bläddra. Läsa.

Spotify, Netflix och allt vad dom heter kan aldrig ersätta detta. Den fysiska skönheten. En hårddisk blir aldrig lika sexig som en film, spel eller skivhylla.
Aldrig.
Kommer jag hem till någon och ser en fet samling så blir jag imponerad. Här bor det passion! Dom som säger att den fysiska skönheten inte spelar någon roll ljuger. Dom ljuger sig blåa.

SVENSKA SPELBRANSCHEN GÅR BRA

Förra året omsatte den svenska spelbranschen 6,55 miljarder kronor. Det är tydligen en ökning med nästan 80% sen 2012. Vinsten var 2,5 miljarder kronor. En ökning med hela 600 %. Nog för att vi är duktiga på att göra spel i det här landet men ändå.
Lysande!
Sen kan det ju även kanske, lite, sisådär ha att göra med ett visst Minecraft också.... För övrigt är inte Dice störst längre utan Mojang som utveckar just Minecraft. Grattis allihop!

SO LONG RICHARD KIEL

Så har vi mist ännu en, och nu menar jag detta bokstavligt, stor skådespelare.
Mannen, berget Richard Kiel.
217 cm lång så jagade han skräck i både James Bond och lille mig som tittade på i fasa när han bet ihjäl en haj. Richard var en ikon och en hjälte för många småpojkar i mitten och mot slutet av 80-talet då han skrämde skiten ur oss i sin roll som Jaws.
En man med stor kropp och ett lika stort hjärta. So long Jaws.

WATCH DOGS TILL WII U

Så är det då dags för alla som sitter på en Wii U att äntligen få spela Watch Dogs. Den 20:e november närmare bestämt. Här på ManBaraTrycker så har vi ännu inte testat detta spel då vi tycker grafiken ser makalöst tråkig ut.
Brun och grå. Och svart.
Men så fort vi hittar ett ex i reahyllan så återkommer vi såklart med en recension.
Vi sammanfattar:
Watch Dogs.
20:e november.
Wii U.

U LA LA!

Då låter Sega oss få veta att Alien Isolation har nått guld! Att "nå guld" när det gäller ett spel betyder att det är färdigt att skeppas. Allt är klart!
Den 7:e oktober blir det skräckfest på alla format utom Nintendos.
Måtte detta nu bli bra!

4K-BLU RAYS OCH SPELARE TILL JUL 2015

En sida som kallar sig TechRadar rapporterar att 4K Blu Rays samt spelare ska finnas tillgängliga till julhandeln 2015. Det är chefen för Blu Ray Worldwide blaha blaha som bekräftar detta i en intervju.
Inledningsvis ska filmerna kosta lika mycket som Blu Ray gjorde när dom kom, dvs ungefär det dubbla mot DVD, för att sedan sjunka i pris allt eftersom formatet blir mer populärt hos allmänheten.
Jag längtar!

GTA V I NOVEMBER?!!!

För oss som hade lite is i magarna/var dumma i huvudet förra året och INTE tillhörde dom övriga 34 miljonerna som köpte GTA V till PS3 och Xbox 360 så har det länge varit känt att det ska komma även till dom nya konsolerna och PC men inte Wii U.
Nu pekar mer och mer åt att det anländer i november i all sin högupplösta härlighet. Flera rykten bekräftar detta och senast igår var det en sida som la upp november som release för PC för att sedan snabbt ta väck det. Och visst tror vi på rykten? Visst KAN rykten vara bekräftande?
Precis. I det här fallet är det så.

Så håll ut kamrater! Snart blir det röj, humor, vansinniga biljakter och skön musik igen. Nej kamrater. Jag pratar inte om en standardfredag på stadshotellet, jag pratar om GTmuthafuckinA V!
Vi håller tummarna!

DIVERGENT RECENSION

Först kom Twilight och plötsligt skulle alla som någon gång fått sina fjortisböcker publicerade bli Den Nya Stora Filmsuccén. Det blev blandade resultat. Hunger Games är väl serien som gjort bäst ifrån sig hittills, även om det är en betydligt sämre version av det japanska mästerverket Battle Royale.
Andra dök upp och försvann lika fort. Beautiful Creatures var en sorglig soppa som knappast gjorde någon glad och sen var det en till som jag inte ens kom ihåg vad den hette.
Nu har turen kommit till Divergent. Och det är faktiskt inte så pjåkigt.

Beatrice bor med sin familj i ett framtida Chicago. Det är hundra år efter Kriget och ett nytt samhällssystem har tagits fram i ett försök att få oss att inte slå ihjäl varann. Alla får göra ett prov vid lämplig ålder och förhoppningsvis hamnar man i någon av grupperna.
De modiga.
De ärliga.
De osjälviska.
De snälla.
De intelligenta.

Dom som av någon anledning inte platsar i någon av kategorierna blir kastlösa. Samhällets utstötta slödder.
Där vill ingen hamna. Men det finns ändå en sak som är värre. Att vara en Divergent. Divergents är obekväma ifrågasättare som är lite av varje och därmed omöjliga att placera i ett fack och såklart även omöjliga att kontrollera.
Divergents "försvinner" så fort dom upptäcks. Gissa vad Beatrice är?

Naturligtvis upptäcks hon och resten kan ni nog räkna ut. Styrkan med den här filmen är knappast dom originella twisterna i berättelsen utan snarare miljön, den (faktiskt) intressanta världen den utspelar sig i, bilden, ljudet och känslan av klassisk söndagsmatiné.
Det är en äventyrsfilm av gammalt gott recept och klarar faktiskt att hålla intresset vid liv för oss tittare trots att den tickar in på nästan 2 timmar och 20 minuter.
Ett annars vanligt problem idag. För långa filmer som blir tråkiga nånstans i mitten.

Divergent är i mitt tycke den nya drottningen av filmatiserade fjortisböcker. Man måste ta det för vad det är. Ofarliga små äventyr som knappast är gjorda i syfte att starta en revolution. Ett gediget hantverk helt enkelt.

Blu Ray Betyg
Filmen: 7 stygga Titanicbrudar av 10
Bild: 10
Ljud: 10

ÄR DU REDO FÖR DITT ÖDE?

Imorgon släpps äntligen Destiny, Bungies totala vansinnessatsning. Blir det en succé eller överhypad flopp? Nästan allt pekar mot det förra.
Då jag inte spelar några MMO:s överhuvudtaget, och med MMO så menar jag massive multiplayer online, så betyder Destiny ingenting för mig. Än.
Det kan ju bli en sån braksuccé så att alla helt plötsligt slutar göra vanliga spel och ska upp och kriga i rymden.
Då kommer det att betyda massor. Och inget av det positivt.
Men strunt i det nu. Jag önskar alla er som får ett ex imorgon och framöver en sjuhelvetes massa roliga speltimmar!
Lycka till!

METRO REDUX PÅ VÄG!

Tack vare en eminent internetsida vid namn Tradera så kan jag nu avslöja att ett fint och färskt exemplar av Metro Redux är på väg till ManBaraTryckers brevlåda.
Ni som läser här med jämna mellanrum vet att mina förhoppningar är höga. Jag har sett fram mot det här helt enkelt.
Så håll utkik efter en kommande saftig recension!

OCULUS HINTAR OM PRIS

Oculus gick nyligen ut och sa att deras VR-hjälm Oculus Rift ska få ett pris på mellan 200 och 400 dollar i USA. Som svensk som kan man nog lägga till en nolla där ungefär. Men visst låter det oväntat billigt!
ManBaraTrycker hade det tveksamma nöjet att testa Oculus Rift på en mässa i våras och jag kan ärligt säga att maskinen DÅ fick två fingrar i halsen i betyg från mig. Totalt underväldigande.
Det kommer att krävas ett mirakel för att jag ska överge vårt traditionella spelsätt för det här.
Men är det nåt jag har lärt mig under mina år här på planeten så är det att aldrig säga aldrig....

VI AVRUNDAR VECKAN

Vi avrundar veckan som gått. Jag har stuckit folk med sprutor i skolan, tagit blodprov på dom, varit på 30-årsfest och inte minst fått reda på att uppföljaren till ett av världens bästa actionspel, nämligen Bayonetta, släpps den 24 oktober. Exklusivt till Wii U. Bayonetta 2 blir förhoppningsvis allt som ettan var och lite till.
Som lök på laxen kommer även ett nytt Mortal Kombat för er som gillar sånt. Den 14 april 2015 är det återigen dags att slita ut ryggrader och hjärtan på alla format utom Nintendos.
Tack alla läsare för veckan som gått!

BILDEN FÖRSVANN. HÄR ÄR BILDEN.

MINA DRÖMMARS SPELKVINNA

Jag är lite kluven inför det här med sexighet och sex i spel. För det mesta känns det bara krystat och fånigt vilket är märkligt då sex är det naturligaste som finns näst efter att äta, bajsa och kissa.
Å andra sidan finns det även många filmer där sexet känns helt malplacerat och överdrivet. Det verkar som om branscherna har lite svårt att hitta en bra balans mellan råknullande a'la porrfilm och överdrivet romantiskt bjäfs med tända ljus i överflöd.
Det är sällan man får se lite hederlig vardagssex alltså.

Sen har vi det här med kvinno -och manssynen i våra älskade spel. Lite problematisk. Som man och ytterst hetero så uppskattar jag vackra kvinnor med stora tuttar, tro inget annat.
Men kvinnorna som visas i dom flesta liren, mestadels från Japan, ser bara groteska ut. Jättelika pattar kombinerade med en 12-årings ansikte liksom.
Det vilar nån slags pervers pedofili över alltihop. Vulgärt, inte sexigt. Inte snyggt alls.
Och männen? I regel lika vulgära. Stora, frustande muskelmonster som har ytterst lite gemensamt med verkligheten.
I mångt och mycket är tyvärr spelbranschens estetiska ideal på en 14-årig pojkes nivå.

Men visst finns det sexiga kvinnor med klass. Min personliga favorit är fröken Cate Archer från dom fantastiska spelen No One Lives Forever 1 och 2.
För er som har missat dessa så uppmanar jag er att införskaffa snarast! Utan tvekan två av dom bästa FPS:erna jag nånsin spelat. PC är det som gäller även om ettan även finns till PS2.

Cate är en superspion för den hemliga brittiska organisationen UNITY mitt under 60-talets brinnande kalla krig.
En kvinnlig James Bond med humor och finess. Cate är intelligent, ruskigt snygg och kvick i käften som få.
Hon skjuter skurkar och sparkar stjärt som den värsta alfahannen du kan tänka dig. En riktig donna.

Det märkliga är att NOLF-spelen ger sig på ett enormt minerat och svårt område inom spel, humorn, och lyckas!
Inte så sällan sitter man och gapskrattar framför skärmen. Miljöerna är varierade. Skurkarna så där fånigt over the top superskurkiga som superskurkar ska vara. Kontrollen perfekt.

Cate Archer är en riktig speldrömkvinna. Sexig utan att vara vulgär. En kvinna med klass. Ingen 12-åring med DDD-kupa.
Upptäck och bli kär!

HA HA HA!!!

Sitter och väntar på att junior ska bli färdig så jag kan följa honom till förskolan. Fördriver tiden med att läsa ett nummer av Level. Retrosidorna.
När vi var i tonåren kom ett spel som hette Carmageddon. Jag minns det med glädje. Man körde över fotgängare så blodet flög över hela skärmen.
Men jag har aldrig vetat hur delar av utvecklingen gick till. Förrän nu.
Följande har Victor Sjöström från Level skrivit. Victor Sjöström, alltså INTE jag!

"För att få till den riktiga känslan i krockarna med människor var Stainless Games dock tvungna att gå steget längre. De behövde köra över någon. På riktigt.
Och det var här Tony kom in i bilden.
Tony var fullständigt galen. När det behövdes en referens för hur det ser ut när en människa blir påkörd av en bil var inte Tony sen med att anmäla sig frivilligt.
Utanför Stainless kontor fanns en liten parkering så teamet tog med sig en videokamera och gick ut. Någon kom på idén att stoppa in en bit kartong innanför Tonys tröja som "skydd", och därefter körde de in i Tony uppepade gånger samtidigt som de filmade.
Efter ett tag pumpade adrenalinet och Tony bad att de skulle träffa honom hårdare så han kunde rulla över taket. Neil körde på honom i 50 kilometer i timmen, varpå Tony flög rakt genom vindrutan. Sedan kom polisen."

JAG RETAR MIG!

Efter mycket tankeverksamhet (som vi ju alla vet kan vara väldigt jobbigt) så slog jag så till och köpte en dedikerad Blu Ray-spelare. Vanligtvis så tittar jag på film via min Playstation 3 eller 4. Inget fel på det men nu kände jag att det var dags för en alldeles egen filmvisare. Det blev en fin modell från Philips som fått toppbetyg i både bild och ljud.
Så fick jag hem den. Displayen visar inte nånting. Inte tid. Inte nåt.
Ett jävla lyxproblem egentligen och jag är ju van vid att INTE ha nån display men FAN VA IRRITERANDE!
Ljudet är lysande, bilden superb men den satans displayen.... JAG RETAR MIG!!!

Stackars Xbox!

Som vi alla vet så var tidigare Nintendo och deras Wii U totalt uträknade.
Dock har ett visst Mario Kart fått fart på försäljningen och en annan aktör befinner sig plötsligt i kölvattnet. Där Nintendo har börjat få upp ångan och framförallt PS4 tagit täten rejält så har plötsligt Xbox One blivit allas hackkyckling.
Microsoft tog som bekant bort allt som gjorde konsolen unik och nu framstår den bara som en sämre version av just PS4.
Här på ManBaraTrycker så tycker vi naturligtvis att det är tråkigt och hoppas på att Xbox One får ett lyft då konkurrens som bekant är bra för oss konsumenter.
För övrigt utannonserade Nintendo nyligen ett nytt Star Fox som lär släppas under 2015. Skoj, framförallt för oss som minns Star Fox 64 med glädje.

LITE BILDER FRÅN FAR CRY 4

Den 20:e november släpps Far Cry 4. Så man kan väl säga att tomten kommer tidigt i år, den gamle räven.
Detta kommer att bli en av årets stora spelhappenings!!! Så här kommer lite bilder för att väta vår aptit.
Ge oss nu!

EN NY REMAKE!!!

Tecmo Koei låter oss få veta att en remake på 2012 års upplaga av Dead Or Alive, nr 5, släpps till PS4 och Xbox One i Japan nästa år.
För er som inte känner till Dead Or Alive så kan jag avslöja att det är feministernas stora favoritserie, liksom favoritserien för alla källarhyade och skärmrunkande tonårspojkar the world over.
Storbystade, superporriga lolitor och övermuskulösa män slåss som galningar. Tyvärr glöms det ofta bort i debatten att spelen är ytterst kompetenta slagsmålssimulatorer.
Riktigt bra spel med porrigt effektsökeri.
Men ännu en remake känns.....gjord.