Har precis sett Karate Kid 2 för första gången på många, många år. Den är helt okej men inte lika bra som den episka ettan. Daniel-san och Mr Miyagi åker till Miyagis gamla födelseö Okinawa så han ska få säga farväl till sin döende far.
Tyvärr har en gammal vän som blivit fiende även andra planer.
Jag minns Karate Kid 2 som lika bra som ettan. Inte då. En varm historia men inte alls lika kultig som den första. Till att börja med så är den mycket mörkare och mer allvarlig. Inte alls samma klassiska 80-talshjältehistoria. Och på tal om 80-talet så är den heller inte samma monument över allt man förknippar med just 80-talet. Soundtracket består av panflöjtsmusik och hade det inte varit för kläderna och i viss mån frisyrerna så hade det lika gärna kunnat vara 90-tal.
Den enda gången 80-talet blinkar till är när Toto tar ton. Och det sker vid typ tre tillfällen.
Persongalleriet är inte heller lika karismatiskt som i ettan. Jag menar, vad är en japansk kapitalist jämfört med Cobra-Kai liksom? På plussidan hittar vi fina vyer från Okinawa, ett ställe som jag själv har velat besöka i många år.
Mycket vackert.
Och vad hände med donnan från ettan? Daniel-san liksom bara glömde henne i samma sekund som han kom ut från idrottshallen! Fy på dig Daniel-san!
Karate Kid 2 är helt okej. Men i jämförelse med sin majestätiska storebror så är den blek.
7 bonsaiträd av 10
Hoppsan! Får väl skylla på att jag var aptrött. Filmen är visst inspelad på Hawaii. Sorry.
SvaraRadera