Vi, min son och jag, brukar ha spelkvällar för våra vänner varje söndag. Det är ett trevligt sätt att avsluta veckan på tycker vi. Kärleken och kamratskapet flödar när vi hotar varandra, svär och ligger i.
Det handlar återigen om det fysiska kontra det digitala.
Att mötas i soffan är helt överlägset den anonyma tillvaron online. Vi människor är sociala varelser och det måste få sin näring. Online kan inte ersätta det orecis som en digital skivsamling aldrig kan ersätta en fysisk.
Så mycket som jag skriver mig varm om det fysiska här på bloggen så borde jag strunta i detta och istället skicka runt det via brev på posten. Fysiskt. Det är nästan lite hyckleri känner jag nu när jag tänker efter. Får fundera på det.
En spelkväll i soffan blir så mycket mer än spel. Den gångna veckan avhandlas, problem kan ventileras. Vår gemensamma måltid blir en stund av allmänt skitsnack om allt från politik till det motsatta stönet. Så mycket man nu kan prata om det när det är en sexåring i närheten. Så funkar det inte online.
Ni måste komma ihåg att fysiskt alltid är bättre än digitalt och online. Alltid. Utom när man skriver blogg.
Spelkvällar i soffan är inte bara spel, våld och svordomar. Det är en social insats som bidrar till individens utveckling, emotionella intelligens, sociala kompetens och i längden ett tryggare och bättre samhälle. Något fint och vackert.
Ikväll slår vi halvt ihjäl varandra i Tekken och Soul Calibur samt förstör söndagskörningen i Mario Kart 8. Fifa? Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar