VI KLARGÖR SAKER

Fick ett mail i förmiddags från en kille uppåt landet som läser denna eminenta blogg och han hade en fråga.
Recenserar vi alltid filmerna på blu ray?
Redaktionen kallades genast till ett krismöte. Hade vi inte varit tydliga med detta? En kontroll av gamla inlägg gjorde saken klar. Vi har slarvat.

Det korta och enkla svaret på frågan blir ett rungande JA!!! Vi recenserar ALLTID filmerna på blu ray och med ett ordentligt hemmabiosystem. Kom ihåg att man alltid ska ha allt fysiskt. Ingen riktig hemmabionörd kör på dvd längre. Digitalt ska vi inte ens prata om. Man kan jämföra det med att titta på porr och runka. Det funkar men inte fan går det att jämföra med det riktiga fysiska! Den som påstår det har då aldrig fått fett på sylen.

Om vi av någon anledning skulle recensera på annat format än just blu ray så lovar vi att tydligt framföra det i texten.
Tack för mailet förresten. Feedback från läsarna är alltid bra.
Simma lugnt!

PÅSKTIPS!

Då var vi här. Påsken 2016. Det går snabbt nu. Påsken för mig betyder ingenting, varför ska man ens pynta för nåt som varar fyra dagar liksom? För mig är påsken en sämre version av julen kan man nog säga.
Nej, det som är fint med påsken är såklart ledigheten och alla möjligheter det medför. Nu kan man titta på film och spela tevespel med gott samvete. Man kan ju sitta uppe hela nätterna om man känner för det! Men kom ihåg!
Är det fint väder så ska man vara utomhus och har du ett förhållande och hon vill kela så går det först! Annars är man dum i huvudet och förtjänar inte att kallas Filmspelmusiksnoblesse.
Så vad ska jag se, spela och lyssna på under årets påskhögtid? Här kommer tipsen från eder chefredaktör!

FILM: Nu ska jag tammefan ta mig i kragen och äntligen se Ex Machina med Alicia Vikander i en av huvudrollerna. En såpass duktig tjej så hon ju som bekant vann en Oscar härförleden. Jag fattar inte varför jag inte sett den än. Filmen har legat på hyllan i snart ett halvår nu. Jag borde skämmas!

SPEL: Här är det fullt upp! Jag spelar för närvarande Just Cause 3, Metro Redux och Halo 5 på min högt älskade Xbox One och på PS4 jagas det zombies i Dying Light. Låt mig bara få säga att Just Cause 3 verkar exakt så där roligt som jag hoppades på. Jag har redan hunnit med att krascha en sportbil rakt in i en fyr och sprängt en satellitstation med hjälp av oljetunnor! Ett härligt spel!

MUSIK: Jag plockade ut min sommarbil för en vecka sen så just nu är ett av mina nöjen att bara glida omkring och lyssna på sköna plattor. Det är nästan som när man precis hade fått körkortet. Man försöker hitta på anledningar till att ge sig ut med bilen. Det som snurrar mest på spelaren för närvarande är Thin Lizzy, Huey Lewis & The News, 80-talshits och AC/DC.

Ha en trevlig påsk allihop!

RECENSION DEAD RISING 3

Dead Rising 3 är min första riktiga kontakt med serien eftersom dom två föregående släpptes till Xbox 360 och den ägde aldrig jag. Jag provade nåt av dom hos en kompis men fastnade aldrig utan tyckte det verkade för kaotiskt.
Men så läste jag lite om trean och beslöt mig för att ge det en chans.

Jag spelar som en mekaniker vid namn Nick Ramos och jag är fast i Los Perdidos, den fiktiva staden i soliga Kalifornien.
Det finns värre öden tänker man först samtidigt som Baywatchbilder poppar upp i skallen men faktum är att Nicks öde är närapå så dåligt det kan bli.
Inte en bikinibrud så långt ögat kan nå men däremot dreglande odöda som ragglar omkring och ställer till ofog!

Och tro mig när jag säger att Los Perdidos  kryllar av odött slödder! Vi snackar hundratals kräk på skärmen samtidigt.
Halvruttna, helruttna och hyfsat färska lik stapplar omkring med kött och mord i blicken. Lite som publiken på en Lasse Stefanz-konsert kan man nog säga.
Det är detta faktum som särskiljer Dead Rising-serien från övriga 4678 zombiespel på marknaden. Den hiskeliga mängden fiender och dom hiskeliga mängder sätt man kan göra slut på dom. Igen.

Nick inser snabbt att staden är avstängd från omvärlden och att samma omvärld planerar att göra sig av med hela problemet via en atombomb.
Jag hittar snabbt vänner i form av andra överlevare och nu börjar jakten på ett sätt att fly med livhanken i behåll.

Ett annat signum för Dead Rising förutom den enorma mängden fiender är vapnen.
Du kan plocka upp och använda i princip allting som vapen. Saxar, soptunnor, gräsklippare, eldvapen, fordon osv osv osv. Det är verkligen i princip endast din fantasi som begränsar dig. Detta leder såklart till helt absurda situationer där man exempelvis rusar runt i trädgårdar med en gräsklippare framför sig och zombiedelar flygandes över hela stället.
Och när man tror att det inte kan bli våldsammare så inser man att man kan hitta ritningar och kombinera vapen till helt nya vapen och plötsligt lägger slafset i ännu en växel.

Dead Rising 3 kan sammanfattas i två ord, blod och humor.
Det tar aldrig sig självt på allvar utan lockar hela tiden till skratt med överdrivet våld, galna karaktärer och helt vridna situationer. Humorn kan nog bli lite väl japansk och over the top för vissa men jag gillar det och skrattar rakt ut vid ett flertal tillfällen. Dead Rising 3 är helt enkelt en jävligt rolig tripp.

Kontrollen sitter som en smäck, storyn är inte mycket att hänga i granen och det säger sig självt att ett spel som ska hantera hundratals fiender på skärmen samtidigt som dessutom alla rör sig individuellt får göra lite avkall på grafiken.
Detta är alltså ingen grafikexplosion.
Men det är heller inget man stör sig på och det blir aldrig direkt fult. Dessutom är grafiken det sista man tänker på när man röjer fram längs motorvägen i en motorcykelångvält med påmonterade eldkastare. Detta är ett riktigt roligt spel.

Dead Rising 3 är helt enkelt ett härligt och roligt spel för alla oss som velat vara McGyver under en total zombieapokalyps.
Det är blod!
Det är humor!
Det är röj Sixten!

DEAD RISING 3 XBOX ONE

7 påhittigt dödade zombies av 10

Grafik 6
Ljud 8
Story 5
Spelglädje 9

GLIMTAR FRÅN EN FREDAG

Idag slutade jag jobbet kl 13 och bestämde mig då för att dra till Kristianstad och min favoritbutik Gamestop. Gamestop i Kristianstad är världens bästa spelbutik. Jag har shoppat så mycket där att jag numera är Hej och Tjena med personalen.
Personalen i en butik är mycket viktig. Jag gillar att slänga käft med folk och kan bli riktigt sur om dom bara står där som mesiga fån och inte käftar tillbaks.
Det gör dom på Gamestop. Vi är där nu där dom kan be mig dra åt helvete och jag kan hota dom med att skriva insändare.
Mycket festligt minsann!

Idag blev bytet två spel till min nuvarande favoritkonsol Xbox One, nämligen Just Cause 3 och Metro Redux.
Uppmärksamma läsare vet om att jag redan äger det sistnämnda till PS4 så detta kan bara betyda tre saker.
1. Jag är fullständigt dum i huvudet.
2. Det är såpass bra att jag vill äga det till alla format.
3. Det kostade 169 bagare.

Det rätta svaret är såklart en kombo av alla tre! Och är Just Cause 3 ens hälften så roligt som tvåan så har det alla chanser att bli en av årets allra festligaste upplevelser. Det blir alltså en lugn helg för mig. Ingen alkohol, bara massmord och bomber.

Trevlig helg!

KENT LÄGGER NER

Tystnad
Tunnel, avfart
När taxametern slagits på
Försvinner allt i regnet
Utan spår

Idag meddelar bandet Kent att dom lägger ner. Efter 26 år och en framgångshistoria utan dess like är det alltså över. Dom ska bara släppa en sista skiva och göra en sista turné.
Om inte allt är ett skämt förstås. Kent anklagas ofta för att vara humorlösa men så är inte fallet. Faktum är att bandet är ganska fulla i fan om man väljer att syna dom lite noggrannare.

Ni kan skratta om ni vill
Håna oss
Vi rör oss ni står still

Jag har väl aldrig varit ett diehard fan men jag tycker att Kent är fantastiska när dom är bra, även med internationella mått. När Kent presterar på topp finns det få band i världen som hotar dom.
Och ingen, absolut ingen, kan ta ifrån Jocke Berg att han helt revolutionerade sättet att skriva svenska texter på. Och han är utan konkurrens den bästa svenska textförfattaren som nånsin har dykt upp i detta landet. När han är i toppform är ingen i närheten. Inte Thåström, inte Lundell, inte Hylander. Han skriver i ett eget universum.

Kent var och är fortfarande ett tag till det största svenska rockbandet i historien och dom har betytt liv och död för miljoner fans genom åren. Det är betydelsefullt. Dom är ett av väldigt få band och artister som fått mig att gråta av rörelse. Att bli så berörd att man faktiskt gråter. Det är stort.

Lyssnar
Stel och fastspänd
Och när paniken bryter ut
Ler du svagt
Och viskar till mig Du
Är värd att dö för
Men mot gummi, glas och metall
Betyder ett mirakel inget alls

Det är nästan över nu. Kent laddar för att kasta in handduken. Och som dom gör det. Dom sålde aldrig sig. Dom var aldrig mediehoror. Dom slutar på topp. Det är så det ska gå till!
Så min hälsning till Kent blir följande:
Tack för allt. Ni betydde så mycket för så många. Mycket mer för många andra än för mig. Ni var förjävla bra. Tack och hej och ett ton respekt!

Min favoritlåt med Kent är 747.

RECENSION RISE OF THE TOMB RAIDER

Tomb Raiders nystart, rebooten om ni så vill, var utan tvekan det näst bästa spelet 2013. Helt galet bra, snudd på perfekt faktiskt. Tyvärr fick det konkurrera med ett visst The Last Of Us och där fanns det inget att göra. Det sistnämnda spelet är enligt oss här på redaktionen det bästa spelet som någonsin gjorts så det fanns liksom inget att göra. Men jag måste erkänna att inledningsvis, innan man förstod storheten och budskapet med TLOU så fanns det ögonblick där Tomb Raider var bättre.

Tomb Raider sålde mycket välförtjänt grymt bra och en uppföljare var såklart gjuten. Men ack! Microsoft kom med sin bottenlösa plånbok och såg till att det skulle bli Xbox One -exklusivt och en hel spelvärld fick tuppjuck. Senare visade det sig att exklusiviteten var tidsbegränsad och i skrivandets stund har det släppts på PC och anländer till PS4 till vintern.
Jag fick sådan panik att jag rusade iväg och köpte en Xbox One av bara farten. För ETT spel! Har aldrig hänt förr. Så jävla bra var Tomb Raider 2013.
Men var det värt det?

Rise Of The Tomb Raider tar vid ganska snart efter förra spelet. Via tillbakablickar får man reda på att Laras pappa har letat efter ungdomens källa och på kuppen blivit idiotförklarad av den akademiska världen. Tyvärr hann han skjuta sig i skallen innan han hittade den men Lara förstår att han var nåt på spåren och nu drar det igång!

Och vilket spel! Rise Of The Tomb Raider toppar föregångaren på alla punkter kan jag med glädje meddela.
Det är ännu snyggare, ännu smidigare och ännu roligare. En helt fantastisk resa.

Grundpremissen är densamma. Vi har ett något diffust mål, vi har en läskig grupp fiender (i det här fallet en organisation med starkt religiösa undertoner och drivkrafter), vi har våld och vi har en vacker värld att utföra det i.

I princip hela spelet utspelar sig i Sibirien och allt vad det innebär av snö, is och fientligt djurliv. Djurlivet används för övrigt  för övningsskytte och källa till olika bra-och-ha-saker som koger, ryggsäckar och dylikt. Ni som spelat Far Cry 3 och 4 vet vad jag menar. Det är samma sak.

Detta Tomb Raider har som sagt väldigt mycket våld och strider men det känns som att man prioriterat en mer dmygande stil den här gången. Lara känns mer ömtålig än i föregångaren. Och det gör absolut ingenting då känslan med att smyga runt med fet pilbåge och plocka skalper är helt underbart utförd. Man känner sig helt enkelt som en cool, snygg och dödlig brud. Hmmmm... Det där var konstigt skrivet. Jaja. Ni fattar vad jag menar!

Föregångaren var en grafisk fullträff och det nya äventyret är givetvis ännu snyggare. Fantastiska vädereffekter blandas med majestätiska vyer och vackra omgivningar. Man kan nästan känna kylan.
Ljudmässigt finns det heller inget att anmärka på utan det är genuint och jävligt bra. Nu vet inte jag om det har med det att göra men enligt mig känns det som att Xbox One har fetare ljud överlag än både PS4 och Wii U. Det är massivt i samtliga spel jag har till konsolen.

Laras och din resa blir lång. Mycket lång. Vill du hitta och samla på allt som finns att finna så är du nog uppe och sniffar på 50-timmarsstrecket innan du är klar.
Och här finns mycket mer än i föregångaren. Fler gravar, fler prylar, fler små sidouppdrag. Allt är mer. More is more.

Men vad gör det när man har så jävla roligt som man faktiskt har under tiden?
Rise Of The Tomb Raider blir aldrig någonsin långdraget, frustrerande eller tråkigt. Det är perfekt balanserat, precis som en riktigt bra Bondfilm. Faktum är att det är närapå ett perfekt actionspel.

Ja, det var värt att köpa en Xbox One bara för det här. Att man sen får en jäkla massa andra exklusiva spel att njuta av är ju bara en bonus. Rise Of The Tomb Raider är årets hittills bästa spel enligt mig. En riktig pärla!

RISE OF THE TOMB RAIDER

XBOX ONE

Grafik 10
Ljud 9
Story 7
Spelglädje 10

FREDAGSTIPS!

Efter att ha glömt bort det i ungefär 35 veckor så tyckte vi här på ManBaraTrycker att det nu var hög tid att återuppta vår mycket uppskattade sektion Fredagstips.
Nu är det vår i luften, iallafall här i Blekinge, och livsandarna återvänder så sakta. Det känns som att allt är möjligt.
Våren och sommaren ligger framför en som ett oskrivet blad, som ett enda stort väntande äventyr. Så härligt.
Nu kör vi!

MUSIK

Här har vi minsann börjat återupptäcka det gamla finfina rockbandet Oasis och deras stundtals geniala låtpärlor. Speciellt första plattan, Morning Glory och Standing On The Shoulders Of Giants snurrar friskt på spelaren här hos eder chefredaktör.

SPEL

Med sommaren i antågande, tack gode gud, så sitter det som en välplacerad fläskläpp med lite piratäventyr i Karibien.
Assassins Creed Black Flag har all känsla du behöver för att känna dig som Errol Flynn med hatten käckt på svaj.

FILM

Har ni inte sett den härliga actionfilmen Rogue Assassin med Jason Statham och den levande specialeffekten Jet Li så är det dags nu. Blod, slagsmål, hämnd och twistar i intrigen gör att man aldrig tappar intresset under detta härliga 80-talsdoftande våldsepos. Upptäck!

Trevlig helg!

RECENSION AMERICAN HORROR STORY

Jag tycker inte om skräckfilmer. Dom är alldeles för tråkiga och förutsägbara. Man filmar i en viss vinkel och då vet man direkt att nåt ska hända, musiken ökar på och då vet man att nåt ska hända osv.
Nej, skräckfilmer är inget för mig.
Ska jag bli skrämd av något så får det vara katastroffilmer av typen jorden går under.
Då blir jag alltid lite rädd och börjar fundera på sakers tillstånd. Så dom undviker jag helst. Sen har vi alltid Das Boot och sekvenserna med sjunkbomberna som fortfarande är det mest djävulska jag sett på en film. Någonsin.
Nej, skräckfilmer är inget för mig.

Familjen Harmon flyttar från Boston till Los Angeles och en fin paradvilla från 20-talet. Deras plan är att starta om sitt liv på nytt. Hon har fått ett tragiskt missfall, han är psykolog och kunde inte låta bli att stoppa picken i en av sina studenter, och tonårsdottern är ett jobbigt emo.
Det finns alltså konflikter redan på förhand så det både räcker och blir över och som om inte det var illa nog så är dessutom deras nya hus så hemsökt att spökena bokstavligen trängs i rummen.

Vi har en otroligt porrig och förförisk hushållerska som ser olika ut beroende på vem som tittar på henne. Vi har en lömsk typ som smyger omkring i latexdräkt och ställer till förtret och rackarspel.
Vi har ett gäng döda barn. Vi har ett homopar som är allt annat än överens och vi har inte minst en granne som verkar mest lömsk och skrämmande av allihop.
Och alla kommer att påverka och skrämma familjen Harmon hela vägen fram till slutet.

Det ska sägas direkt att American Horror Story är för vuxna. Det är väldigt mycket sex och väldigt sexigt på sina ställen. Det förekommer mycket blod och scener som säkert är stötande för känsliga.
Serien. Är. För. Vuxna.

Och det börjar bra! Det börjar jävligt bra till och med! Serien griper tag i dig och suger in dig direkt i sina intriger och karaktärer.
Det är riktigt bra gjort. Det hjälper naturligtvis till att skådespelarna är av yppersta klass med den alltid lika fantastiska Jessica Lange i spetsen.
Det filmas skickligt också utan dom avslöjande vinklarna och musiken som jag nämnde ovan så även en negativt inställd tråkmåns som jag rycks med utan att sitta med armarna i kors och sucka.
American Horror Story är helt enkelt mer psykologisk rysare än skräck och det uppskattar jag.

Dom fyra, fem första avsnitten håller världsklass men sen händer nåt. Det tappar tempo och blir oinspirerat, börjar gå på rutin. Det släpar sig fram mot slutet och slutet har man tyvärr räknat ut redan efter andra avsnittet.
Det är synd, för hade American Horror Story stegrats hela tiden och mynnat ut i ett slut så haktappande att man nästan kissat på sig så hade detta nog varit den bästa teveserien jag sett.

Det är snyggt som satan, det är ruskigt bra skådisar, det är kvalitet rakt igenom.
Men tyvärr förstörs det hela av dom sista avsnitten. Med det sagt så vill jag ändå rekommendera serien till alla fans av kvalitativ teveunderhållning. Är du dessutom ett die hard skräckfan så kan du lägga till två på mitt betyg.

AMERICAN HORROR STORY
Säsong ett     Blu Ray

Sex sexiga sexscener av tio

Bild 9
Ljud 8