Dead Rising 3 är min första riktiga kontakt med serien eftersom dom två föregående släpptes till Xbox 360 och den ägde aldrig jag. Jag provade nåt av dom hos en kompis men fastnade aldrig utan tyckte det verkade för kaotiskt.
Men så läste jag lite om trean och beslöt mig för att ge det en chans.
Jag spelar som en mekaniker vid namn Nick Ramos och jag är fast i Los Perdidos, den fiktiva staden i soliga Kalifornien.
Det finns värre öden tänker man först samtidigt som Baywatchbilder poppar upp i skallen men faktum är att Nicks öde är närapå så dåligt det kan bli.
Inte en bikinibrud så långt ögat kan nå men däremot dreglande odöda som ragglar omkring och ställer till ofog!
Och tro mig när jag säger att Los Perdidos kryllar av odött slödder! Vi snackar hundratals kräk på skärmen samtidigt.
Halvruttna, helruttna och hyfsat färska lik stapplar omkring med kött och mord i blicken. Lite som publiken på en Lasse Stefanz-konsert kan man nog säga.
Det är detta faktum som särskiljer Dead Rising-serien från övriga 4678 zombiespel på marknaden. Den hiskeliga mängden fiender och dom hiskeliga mängder sätt man kan göra slut på dom. Igen.
Nick inser snabbt att staden är avstängd från omvärlden och att samma omvärld planerar att göra sig av med hela problemet via en atombomb.
Jag hittar snabbt vänner i form av andra överlevare och nu börjar jakten på ett sätt att fly med livhanken i behåll.
Ett annat signum för Dead Rising förutom den enorma mängden fiender är vapnen.
Du kan plocka upp och använda i princip allting som vapen. Saxar, soptunnor, gräsklippare, eldvapen, fordon osv osv osv. Det är verkligen i princip endast din fantasi som begränsar dig. Detta leder såklart till helt absurda situationer där man exempelvis rusar runt i trädgårdar med en gräsklippare framför sig och zombiedelar flygandes över hela stället.
Och när man tror att det inte kan bli våldsammare så inser man att man kan hitta ritningar och kombinera vapen till helt nya vapen och plötsligt lägger slafset i ännu en växel.
Dead Rising 3 kan sammanfattas i två ord, blod och humor.
Det tar aldrig sig självt på allvar utan lockar hela tiden till skratt med överdrivet våld, galna karaktärer och helt vridna situationer. Humorn kan nog bli lite väl japansk och over the top för vissa men jag gillar det och skrattar rakt ut vid ett flertal tillfällen. Dead Rising 3 är helt enkelt en jävligt rolig tripp.
Kontrollen sitter som en smäck, storyn är inte mycket att hänga i granen och det säger sig självt att ett spel som ska hantera hundratals fiender på skärmen samtidigt som dessutom alla rör sig individuellt får göra lite avkall på grafiken.
Detta är alltså ingen grafikexplosion.
Men det är heller inget man stör sig på och det blir aldrig direkt fult. Dessutom är grafiken det sista man tänker på när man röjer fram längs motorvägen i en motorcykelångvält med påmonterade eldkastare. Detta är ett riktigt roligt spel.
Dead Rising 3 är helt enkelt ett härligt och roligt spel för alla oss som velat vara McGyver under en total zombieapokalyps.
Det är blod!
Det är humor!
Det är röj Sixten!
DEAD RISING 3 XBOX ONE
7 påhittigt dödade zombies av 10
Grafik 6
Ljud 8
Story 5
Spelglädje 9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar