RECENSION RYSE SON OF ROME

Det första som slår en är grafiken. Fy för ända in i blodröda hällevik vad snyggt det är! Man sitter liksom och gapar en stund innan man plockar upp dosticken och börjar veva loss.

För vevar loss gör man. Hela tiden. Ryse Son Of Rome är ett riktigt köttigt köttarspel. Ibland tycker jag att dom är väl generösa med att ge spel 18-årsgräns men i det här fallet är det befogat.
Blodet sprutar när du piskar barbarer för the glory of Rome.

Vi spelar som Marius, en nybakad soldat som är hemma en sista gång för att besöka sin familj innan han drar till Egypten. Marius familj är av den finare sorten. Hans far är gammal general som blivit senator. En populär general som blivit populär senator. Kanske lite för populär. Kejsaren heter nämligen Nero och för er som inte är bekanta med antiken så kan jag avslöja att Nero inte var riktigt frisk....

Rom blir anfallet av barbarer mitt i familjesammankomsten, Marius familj blir mördad, och sen är vi igång!
Dags att slakta oss fram genom tillvaron.

Ryse Son Of Rome är väldigt linjärt och väldigt våldsamt. Man kämpar sig fram genom banorna och samlar erfarenhetspoäng som man sedan använder för att uppgradera Marius på olika vis. Striderna går ut på att få till ett så bra flow som möjligt så man kan slutligen avrätta den lede fi på så spektakulära sätt som möjligt via quick time events.

Kontrollen är väldigt bra och det där flytet man eftersträvar uppstår i princip alltid.
Ryse har fått kritik för att det är för enformigt och det kan jag hålla med om men samtidigt är det så bra utfört att iallafall jag förlåter det. Det är ett hack n slash - spel och då kan man inte begära så mycket omväxling spelmässigt sett.

Däremot är det mycket omväxling i miljöerna. Vi får förutom besöka det antika Rom även invadera Brittiska öarna, smyga i skogen, slåss på Colosseum osv.
Och hela tiden är det snyggt så man nästan tappar andan.

Summa summarum så är Ryse Son Of Rome spelmässigt enkelspårigt, ack så snyggt och med en helt okej historia.
Det är en bagatell som du inte lär minnas om några år men väl värt att spela genom.
Speciellt om du är svag för antiken.

RYSE SON OF ROME XBOX ONE

7 glada gladiatorer av 10

Grafik 10
Ljud 8
Story 6
Spelglädje 8

RECENSION STRAIGHT OUTTA COMPTON

Jag har aldrig gillat hiphop, det är en regel. Jag är såpass gammal att jag befann mig på första parkett när hiphopen i allmänhet och gangsterrapen i synnerhet slog igenom så det visslade i början på 90-talet. Och plötsligt var skolan fylld av hardcore gangsta muthafuckas med nävarna i konstiga vinklar och byxorna halvvägs till knäna. Hardcore gangsta muthafuckas vars enda kontakt med gangsterlivet var när dom körde A-traktor i byn med kroppen full av hembränt.
Det gick helt enkelt inte att ta dom eller musikstilen på allvar. Vår verklighet var inte Compton, South Central eller drive bys. Vår verklighet var att ligga på stranden, tjuvröka, dricka hembränt och köra A-traktor. Detta var jag väldigt tacksam för. Varför ville man hylla ghettolivet? Nej, jag har aldrig gillat hiphop. Det är en regel.

Men ingen regel utan undantag. Och mina undantag heter Beastie Boys, De La Soul, vissa bitar med Public Enemy och ett band vid namn NWA. Dom sistnämndas debutalbum är en skönt funkig och gungig historia som satte fullkomlig tokskräck i etablissemanget när dom fem musketörerna kom utstormandes från Compton i slutet av 80-talet. Det blev helt enkelt ett jävla liv.

Straight Outta Compton är historien om NWA, deras uppgång och oundvikliga fall och deras slutliga försoning. Och jag kan redan nu säga att det är en fantastisk film. Faktum är att det är den bästa musikfilmen jag sett i hela mitt liv och en av dom bästa dramafilmerna. Do believe the hype mina damer och herrar. Denna rullen rockar fett!

Vi får följa bandmedlemmarna från start. Easy E's gangstertillvaro, Dre's diskjockeytillvaro och Ice Cube's vilja att vara den ultimata gatupoeten. Det har snackats mycket om det och det kan inte nog understrykas hur förbannat lik Ice Cube's pöjk är honom själv i rollen. Det är helt jävla galet!!!!
MC Ren och DJ Yella kommer med av bara farten, dom hittar en manager som faktiskt vill ta i dom med tång och sen bär det iväg mot stjärnorna. The sky is the limit. Men dom kommer aldrig att nå dit. Egon, dåliga deals och allmänt strul blir slutet för gruppen. Historien slutar dock inte där. Inte på långa vägar.

Straight Outta Compton är inte bara en film om en musikgrupp. Det är även en film om en plats, Los Angeles, och en tidpunkt, brytpunkten 80-90-tal, för just den platsen. Något kokade i luften och misshandeln av Rodney King blev slutligen den tändande gnistan. Upplopp följde. LAPD, Los Angeles polisstyrka, var ökända för rasism och våld. Dom satte på allvar upp reklampelare där dom sökte riktiga machomän. Det var en smältdegel av elände på väg att explodera. Och där dök ett gäng argsinta unga svarta killar upp och vrålade Fuck Tha Police?
Klart som fan det blev liv!

Filmen skildrar som sagt tidpunkten mycket väl. Jag befann mig själv aldrig på plats men vi fick reda på tillräckligt genom tidningar, filmer och teveprogram.
Straight Outta Compton är precis som jag minns det. Uppror, upplopp och allmänt vansinne. Det är en förbannat bra film.

Andra kända personer från tiden dyker också upp i mer eller mindre stora roller.
Den ökände Suge Knight och hans Death Row Records, för en tid världens kungar, är självklart en viktig del av historien men även exempelvis Snoop och Tupac skymtar förbi. Samtliga är gestaltade av hyfsat porträttlika skådisar.

Straight Outta Compton är en dramadokumentär om ett ökänt band som ovetandes blev startskottet för stora karriärer. Och det är så förbannat bra gjort att man bara kan kapitulera. Hela filmen är kvalitet. Allt!
Bilden är kanon.
Ljudet är fantastiskt. Jag trodde att subwoofern sprängdes under en av livescenerna. Det är ett jävla tryck.

Straight Outta Compton är en film för alla som älskar musik och för alla som gillar bra dramafilmer. Även om du som jag i princip inte har nåt till övers för hiphop så kommer du att älska den. Detta är filmmagi!

STRAIGHT OUTTA COMPTON

10 feta beats av 10

Bild 9
Ljud 10

RECENSION CHILD 44

En thriller som utspelar sig i Stalins Sovjet, producerad av bla Ridley Scott, med Tom Hardy, Gary Oldman, Vincent Cassel och våra svenska Joel Kinnaman, Noomi Rapace och Fares Fares i rollerna som dessutom är regisserad av en annan svensk, Daniel Espinosa, kan väl inte vara dålig?
Nej, inte på papperet i alla fall. I praktiken är det en helt annan femma.

Tom Hardy är en härdad agent för Stalins fruktade hemliga polis NKVD, ett gäng som gav tyska Gestapo en rejäl match i kategorin Svinigast Nånsin. Hans arbetsdagar består av att leta upp klassfiender och förrädare som kan hota det kommunistiska paradiset.
Han är tillsammans med Noomi Rapace och det är när hon blir misstänkt som förrädare samtidigt som en kollegas son blir mördad som verkligheten börjar raseras.

I det kommunistiska paradiset kan det nämligen inte finnas några mördare, det hade sett illa ut och hotat utopin, så alla mord avskrivs som olyckor. Den som ifrågasätter detta riskerar nackskott.
Men kollegans mördade son är bara toppen av ett blodigt isberg och snart inser kommunisternas förkämpar att dom fått en seriemördare på halsen.
Hur jagar man nåt som inte finns? Som är förbjudet att jaga!

Child 44 har flera problem enligt mig. Till att börja med så är den alldeles för lång, nästan två timmar och tjugo minuter, och den lyckas inte hålla intresset på topp.
Det tar cirka en timme innan man ens förstår vad den handlar om. Som film är den alldeles för spretig och ofokuserad.
Handlar den om förräderi? Om flykt? Om en barnamördare? Om alltihop?

Skådespelarna sköter sig riktigt bra överlag, regin är bra, miljöerna är bra och man kan nästan känna den tryckta stämningen som säkert rådde i Stalins Sovjetunion. Alla var potentiella klassfiender och således var alla misstänkta. En fruktansvärd tillvaro.

Men filmen är för seg och ofokuserad. Det är synd för det hade kunnat bli så mycket bättre. Potentialen finns där men den tas inte tillvara på rätt sätt. En kortare film med tajtare klippning hade hjälpt upp det mycket. Nu blir det bara en dussinfilm som man glömt i samma stund som eftertexterna börjat rulla.

Ett flertal tidningar och kritiker har gett Child 44 jättebra betyg men antingen har dom sett en annan film än mig eller så såg dom namnet Ridley Scott och slängde iväg ett toppbetyg av gammal vana.

Child 44 är inte jättebra.

CHILD 44

5 folkförrädare av 10

Bild 8
Ljud 7

RECENSION MAZE RUNNER THE SCORCH TRIALS

Första Maze Runner var en helt okej liten petitess tyckte jag. Hjärndöd underhållning och snygg med en någorlunda originell berättelse. Alltså i princip allt man kan kräva av en popcornrulle. Maze Runner-sagan tillhör samma gäng av filmer som alla har kommit i kölvattnet på Twilight-succén, dom är filmatiseringar av böcker som är riktade mot tonåringar.
Hunger Games
Divergent
Beautiful Creatures
Med flera
Eftersom jag inte tillhör målgruppen och inte är intresserad av att göra det heller så har jag alltså inte läst nån av böckerna och kan därför inte uttala mig om hur trogna filmerna är originalen.

I första Maze Runner lyckades Thomas och hans polare slutligen fly från gläntan och labyrinten som höll dom fångna. Dom snappades upp av några myndighetspersoner och det är hos dom vårt glada gäng befinner sig när The Scorch Trials drar igång.

Dom upptäcker snabbt att dom inte är dom enda ungdomarna som varit fast i en labyrint. På basen där dom bor finns även ett femtiotal andra och alla verkar ha samma bakgrund. Personalen är trevlig men bestämd, kanske lite för trevlig och lite för bestämd. Ett antal små händelser leder till att Thomas och hans posse med fasa inser att dom är fångna hos WICKED, den hemska organisationen som slängde dom i labyrinten till att börja med.
Dessutom får dom reda på en skrämmande sanning som är än värre. Att bli tvungna att fly ännu en gång är ett faktum om dom vill behålla livhanken.
Deras flykt leder dom ut i den ökenliknande vildmarken där allehanda ondska lurar.

Jag kan säga direkt att jag tycker att denna, Maze Runner 2, är snäppet bättre än originalet. Den är snyggare, mer action och känns på det hela mer gjuten.
Dessutom har den låtit sig inspireras av tidernas bästa spel The Last Of Us.
Vissa saker känns nästan stulna.
Dom zombieliknande fienderna både liknar och låter precis som dom zombieliknande fienderna i The Last Of Us. Vissa scener (fly genom välta höghus, små marknadsliknande ställen där det säljs grillade råttor)är nästan kopierade.
Men det gör absolut ingenting. Sämre förlagor kan man ha.
Ni som har spelat genom The Last Of Us kommer att förstå precis vad jag menar.

The Scorch Trials är helt enkelt en riktigt underhållande film som galant klarar av att vara den Svåra Andra Filmen.
Den har dessutom både riktigt bra bild och riktigt bra ljud, precis som man ska förvänta sig av en AAA-film.

Jag ser med spänning fram mot trean och det trodde jag aldrig att jag skulle skriva efter att ha sett ettan.

MAZE RUNNER THE SCORCH TRIALS

7 förrädiska fruntimmer av 10
Bild 9
Ljud 8

FEL GENERATION

Jag är för gammal. Eller bara dum i huvudet. Eller oförstående. Eller enkelspårig. Eller nåt.
Men jag fattar verkligen inte grejen med att sitta och titta på filmer på Youtube där andra spelar och kommer med "festliga" kommentarer. För mig är detta ungefär lika kul som en förhudsförträngning och jag har haft förhudsförträngning och tro mig när jag säger att det INTE är roligt!
Vad är det för kul med att titta på när nån annan spelar? Det roliga är väl för farao att spela själv?!!!

Det hela började för några år sen när jag kom på min bonusson med att sitta och fnissa med sin mobil i handen. Först trodde jag han hade hittat nån porrsida och skulle fram och skälla (i hemlighet är man ju avis på dagens ungdom som har porr två knapptryck iväg. Vi fick leta porrtidningar på soptippen vilket var ett heldagsprojekt) men när jag började hytta med näven så insåg jag att han tittade på en liten film. Där nån annan spelade!
Jag kände mig yr och fick sätta mig ner och försöka ta in allt. Han förklarade storheten med hela begreppet och jag fick panikångest och fick gå därifrån.
Då jag är ett bokstavsbarn och obotlig dampunge så är jag av naturen rastlös och stundtals helt okoncentrerad så bara tanken på att sitta ner i nån timme och glo på när NÅN ANNAN SPELAR ger mig mycket svår ångest! Kan man förspilla sitt liv på ett mer menlöst sätt?
Ser man en film så får man förhoppningsvis nåt att tänka på, en insikt eller upplysning man inte hade innan men detta är ju bara totalt jävla meningslöst!!!

Nu måste jag bara hämta andan lite....pust. Så.

Vilket leder oss till nästa grej! "Roliga" recensioner på Youtube.
När jag ser en recension så är jag inte intresserad av att höra "programledarens" patetiska försök till att vara rolig som undantagslöst ändå bara kraschar och brinner. Jag vill veta om filmen/spelet är bra. Om bilden är bra. Om ljudet är bra.
Det är allt. Inte nån "cool" stereotypisk amerikan som ska vara häftig 8 minuter av klippets 10.
Produkten ska vara i centrum, inte du ditt jävla mähä! Så stoppa alla filmer på Youtube med folk som spelar! Stoppa dom! Stoppa alla coola amerikaner. Stoppa dom!
Tack för mig!

RYSKA SUPERHJÄLTAR

Inatt såg jag trailern för en ny rysk superhjältefilm vid namn Zitchelliasgj...nånting. Översatt till talbart språk så blir det visst Guardians. Läs det igen. Ny. Rysk. Superhjältefilm.
Visst blir man nyfiken!

Och trailern ser riktigt, riktigt läcker ut hela vägen fram tills dom sista 5 sekunderna då en halvtaskigt datorgjord björnmänniska kommer utbrakandes ur en stuga. Förhoppningsvis har dom fixat detta tills biopremiären som tydligen är i februari nästa år.

Vad handlar den då om? Ärligt talat vet jag inte så noga eftersom min ryska är ickeexisterande. Efter att ha snokat runt så är det dock tydligen en superhjältegrupp som Sovjetunionen skapade mitt under brinnande kallt krig. När kommunismen föll samman så blev dom arbetslösa men något har hänt som gör att dom måste rycka ut igen.
Vi har en kille som kan kontrollera jord, en kille som är grym på kampsport och kan även kontrollera vinden på nåt vis, en kille som är shapeshifter (förmodligen björnen i trailern) och en tjej som kan förvandla sin kropp till vatten.

Enligt åsikter jag läst på nätet så får Guardian redan på förhand kritik för att den ska vara propaganda för Putins Ryssland. Men ärligt talat!
Hur många filmer har du sett som är totalt ogenerad propaganda för USA? 5876 st eller så? En värdelöst argument för att inte se nåt som verkar bli en härlig actionrökare.

Faktum är att jag är djupt nyfiken på en superhjältefilm med europeisk touch. Inget fel på filmerna som fullkomligen väller ut ur Marvelfabriken just nu, dom är nästan allihop grymt underhållande. Men vi européer brukar vara bättre på att göra lite svartare och vuxnare filmer med ett större djup. Och Ryssland har en lång tradition av fint filmskapande, precis som Sverige och Tyskland.

Jag tror inte att Guardian går upp på bio här i Svedala men man kan ju hoppas. I vilket fall så blir det ett jävligt gjutet köp.
Heja Ryssland!

FREDAGSTIPS!

Veckorna tuffar på och nu är det fredag igen. I sedvanlig ordning så bjussar vi på finfina tips inför hela den härliga helgen!

FILM: Ska ikväll se Maleficent som verkar riktigt snygg. Hoppas den är lika bra som vacker att titta på. Planerar även att hinna med The Theory Of Everything innan kalendern visar måndag igen.

MUSIK: Börjar snart jobba på Sweden Rock igen så nu plågar vi grannarna med Twisted Sister och annan 80-talsmetal.

SPEL: Just Cause 3. Jag säger bara Just Cause 3. Vansinnigt skoj!

NINTENDO OCH E3 OCH NYA KONSOLEN

Nu är det snart dags för årets happening i spelvärlden, E3. Spelbolagen ska skryta, visa fräcka grejer och spel och naturligtvis försöka köra över varandra.
Sony och Microsoft har finfin försäljning att luta sig mot då bägge företagens senaste konsoler säljer bättre än föregångarna och då särskilt Sony som är på väg mot nåt världsrekord.

Värre är det för Nintendo vars Wii U har sålt oförtjänt uruselt och är företagets värsta flopp sedan Virtual Boy. Dessutom var deras förra E3 ett sorgligt spektakel som inte gladde någon förutom företagets rabiata fanboys.
Men nu har dom saker på gång!

Vilda rykten cirkulerar om nåt som kallas NX och som ska vara Nintendos nya konsol. En hel spelvärld förväntar sig en uppvisning på E3 som ska sudda bort flinet hos Sony och Microsoft och ge Nintendo upprättelse.
Men....
Nintendo är tyvärr inte kända för att lyssna på sina fans eller massmarknaden och går alltid sin egen väg vilken tyvärr är på väg att spåra ur helt. Floppar även NX så har Sony och Microsoft kanske en ny tredjepartstillverkare. Så nu ska vi här på ManBaraTrycker göra Nintendo en tjänst och beskriva för dom exakt hur dom ska göra för att ta pole position igen. Och det utan att begära ett öre i ersättning! Så stora är vi! Och Nintendo gör bäst i att lyssna. ManBaraTrycker är som bekant inte bara en fenomenal blogg utan även teknikvärldens främsta analytiker.
Så nu kör vi!

1. Mycket kraft under huven! NX ska vara en prestandabest som effektivt täpper till truten på alla som hävdar att Nintendo alltid gör klena konsoler. Det är tyvärr så att kidsen idag stirrar sig blinda på prestanda och fattar inte att det är spelen som räknas. Dom tror att starkast konsol på nåt vis även spottar ur sig bäst spel.
Nu har Nintendo chansen att verkligen sätta ner foten!

2. En vanlig skön handkontroll. Sorry Nintendo men vi är trötta på tramset nu. Ge oss en uppgradering av den fantastiska Pro -kontrollen till Wii U och låt oss bara få njuta av klassisk, skön kontroll. Det är allt vi begär.

3. En totalt knäckande lineup lanseringstitlar. Det nya Zelda är självskrivet men även ett smarrigt Super Mario i 1080 p och fullt möjligt att köra i 4k på lämplig utrustning kommer att sitta som en smäck!

4. En skivläsare som även funkar som blu ray-spelare OCH 4k-spelare. Sony har sålt hundratals miljoner konsoler genom genidraget att också erbjuda ytterst kompetenta dvd -och blu ray-spelare. Nu kan Nintendo plocka deras skalp genom att vara först ut med 4k!

5. En liten spelrevolution. Låt oss vara ärliga här. Super Mario har stått och stampat på samma ställe länge nu och Zelda ska vi inte prata om. Nintendo har försökt göra samma spel om igen sen Ocarina Of Time. Och det är helt okej. Det är det folk vill ha. Så revolutionen får inte ske där. Nej, Nintendo ska göra ett blodigt och köttigt Fps med den där genomarbetade kvalitén som just bara Nintendo och Naughty Dog är kapabla till.
För kidsen idag är Call Of Duty och GTA snackisarna på skolgården. Inte Super Mario. Och Nintendo behöver en ny snackis på skolgården. Ett riktigt jävla röjarlir som fascinerar och lockar ungdomarna.

Och det var det. ManBaraTrycker har talat. Och ni gör bäst i att lyssna Nintendo.

RECENSION NEED FOR SPEED

Igår satt jag och hade inget att göra så jag beslöt mig för att se om Need For Speed från 2014. Jag har sett den en gång och då var jag så bakfull att jag knappt minns hur den var, än mindre gav jag den en bra och ärlig chans. Dags att göra om och göra rätt.

And let me tell you...

Detta är fullkomligt lysande! Så brutalt underhållande att man storknar. Och om möjligt ännu dummare än Fast & The Furious-serien. Men en sak i taget.

Tobey Marshall är grym på bilar. Han kan bygga dom, laga dom och framförallt köra dom som en vettvilling. En förare av total världsklass. Tyvärr är han också en strulputte och har därför inte kommit nånvart här i livet. Men allt det ska ändras.

Plötsligt dyker en gammal rival från förr upp och ger Tobey ett racingerbjudande han inte kan motstå och innan kvällen är slut är Tobey oskyldigt dömd för mord och får skaka galler i två år. När han släpps är han ute efter hämnd och chansen kommer via ännu ett race.

Detta är bilporr i världsklass! Till skillnad från Fast & The Furious så förekommer bara riktiga supersportbilar i stil med Lamborghini, Bugatti, Koenigsegg osv och dom pressas till max. Lägg sen till att alla stunts i filmen är på riktigt, det förekommer inget datorfusk, så fattar du att man blir svettig ibland.

Bilden och ljudet är av referensklass. Kristallklar med varm och vacker färgåtergivning och ett ljud så brutalt att man trillar ur soffan när bilarna varvar upp och motorerna vrålar. Du riskerar på allvar tinnitus av denna rulle.

Manuset är som i en porrfilm. Det finns där men ingen bryr sig. Detta är en film om häftiga biljakter och häftiga bilar.
Inget annat. Se den om du gillar hjärndöd underhållning. En riktig popcornrulle!

NEED FOR SPEED

8 toppade turbos av 10

Bild 10
Ljud 11