Få saker är värre än när allting tar slut. När hoppet dör och hjärtan brister. När sagan liksom är slut. Då är det hemskt.
Som när Ringen-trilogin var över. Man stapplade ut från bion med en tår i ögonvrån, fullständigt på det klara med att det var över nu. I tre år hade man levt med glatt hopp och stor förväntan inför varje ny del men nu var det slut.
Sauron var slut. Finito.
Vad skulle man nu se fram mot i filmväg? Allt kändes så tomt och meningslöst. Taffligt i jämförelse.
Det dröjde förvisso inte länge innan ryktena började cirkulera om en filmatisering av Bilbo och hoppets låga fladdrade en stund igen. Men filmerna som kom levde aldrig upp till förväntningarna. Helt okej men aldrig som Ringen. Å andra sidan, trodde vi egentligen det? På allvar? Kan man begära det? På allvar?
Samma med Mass Effect-trilogin. Efter att ha delat så mycket glädje och sorg med sin besättning på Normandy så kändes det som en kalldusch när allt var över. Alla dessa känslor. Spelkaraktärer som kändes genuina och en spelvärld så full av liv att man nästan trodde att den levde av sig själv även när du inte var där med din handkontroll. Och nu intet.
Kommer man någonsin att få spela nåt liknande igen? Det nya spelet är på väg med stormsteg och hoppets låga fladdrar men vågar vi hoppas?
Underbara, fantastiska Mass Effect.
The Last Of Us. Herredumildejesus. Jag tycker så synd om alla fanboys som i sin envishet aldrig kommer att få uppleva denna resa. Man lämnas mållös när man inser att resan även var en resa i dig själv. Kommer vi nånsin att få spela nåt liknande igen? Dom enda som vet det är Naughty Dog själva. Inget annat spelföretag är kapabla till det.
Nej, det finns inget värre än när allting tar slut. Tomheten och vetskapen om att man just upplevt något så enastående att det kanske aldrig kommer igen.
Det är en hemsk känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar