Idag har jag varit och hämtat den senaste (sista?) delen i Rocksteadys hyllade Batmanserie och då kände jag att det var läge att skriva lite om det hela.
Jag har läst några recensioner idag och det verkar onekligen som att jag gjort ett fint köp. Idel toppbetyg och det ska det ju vara. Dom två föregående är nämligen två av förra generationens genuina pärlor.
Batman Arkham Asylum kom från ingenstans och tog världen med storm. En perfekt spelbalans mellan action och smygande. Det kändes verkligen som att man var den mörke riddaren. En Läderlapp i högform. Spelet tog plats i, runt och på Gothams ökända mentalsjukhus/fängelse Arkham Asylum och vi fick stifta knytnävsnära bekantskap med Killer Croc, Bane, Harley Quinn, Poison Ivy med flera.
Allra mest glänste dock givetvis Jokern, den kanske coolaste serieskurken någonsin. För övrigt helt briljant spelad av allas vår Skywalker, Mark Hamill.
Det var en helt igenom fantastisk resa. Fylld av äventyr och minnesvärda scener. The Riddlers gåtor gav dessutom hela actionanrättningen en angenäm bismak av intelligens. Spelet var fokuserat och polerat in i minsta detalj. Väldigt bra!
Uppföljaren Arkham City var även det ett gediget lir men saknade det rakbladsvassa fokuset från föregångaren. Spelet kändes spretigt emellanåt, som om dom hade velat få med för mycket och inte riktigt kunde knyta ihop säcken på bästa sätt. Det blev för mycket att bita i och man kände sig proppmätt på det där nästan äckliga sättet när det hela väl var över.
Trots detta hade det onekligen sina stunder. The Penguin och naturligtvis Catwoman lyfte det hela rejält och trots allt det översvulstiga så är det fortfarande ett riktigt bra spel. Dock inte lika bra som föregångaren.
Så nu står vi här. Med ett dagsfärskt Arkham Knight liggandes på bordet. Jag är minst sagt full av förväntningar.
Det gör inget om det inte är lika bra som ettan. Är det bara hälften så bra så är det fortfarande grymt fint.
Hoppas Catwoman är med!
Fotot är taget av Marcus Andersson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar