Quentin Tarantino är lite ojämn enligt mig. Reservoir Dogs och givetvis Pulp Fiction är vansinnigt bra filmer men sen hände nåt med mannen och det mesta fram till Django Unchained, också vansinnigt bra, är en enda stor gäspning för mig.
Så numera närmar jag mig hans alster med viss försiktighet. Så även med The Hateful Eight.
Vi befinner oss i vildaste västern någongång strax efter det amerikanska inbördeskriget, i Wyoming närmare bestämt och det är vinter. Jäklar i havet vad det är vinter! En prisjägare med sin kvinnliga fånge fastkedjad vid armen är på väg mot staden Red Rock där hon ska hängas men problem uppstår.
På vägen träffar dom två andra män och en ruskig snöstorm är på väg så dom beslutar sig för att sitta ut stormen tillsammans i ett värdshus/motell/handelsstation mitt ute i ingenstans.
Men dom är inte ensamma.
I värdshuset finns redan andra som väntar ut samma storm och här börjar en intelligent, våldsam och spännande historia.
The Hateful Eight är egentligen en teater. Det ger en känslan av teater åtminstone. Det är ett kammarspel, i princip hela filmen utspelar sig i samma rum, och som tittare känns det som att man sitter på första parkett på just en teater.
Enkelt uttryckt så är filmen en Agatha Christie-deckare som konstant håller dig intresserad och på spänn.
I värdshuset börjar nämligen saker hända ganska snabbt. Vissa känner igen varandra och det är inte bara positivt om vi säger så. Intriger sker, våld sker och plötsligt har den lilla resepausen blivit en kamp på liv och död.
Men vem har rätt? Vem har fel? The Hateful Eights stora styrka ligger i dom fantastiska karaktärerna som vi som tittare egentligen inte vet mer om än att samtliga verkar vara ruskprickar. Ingen är oskyldig, bara mer eller mindre svinig.
Och man funderar och drar slutsatser och plötsligt har filmen sugit in dig totalt.
Mycket skickligt gjort!
The Hateful Eight är lång, nära tre timmar men det säger lite om kvalitén att man inte tittar på klockan en enda gång. Så sabla bra är den. Samtliga skådespelare är fantastiska även om Tim Roth, Walton Goggins och Jennifer Jason Leigh förtjänar ett hedersomnämnande enligt mig. Detta är äkta filmkonst och magi av den gamla skolan. En riktigt, riktigt bra film helt enkelt!
BILDEN: Kanon! Underbar! Skarp som ett rakblad både inomhus och i dom i sammanhanget få utomhusvyerna och med otroligt detaljrikt återgivna färger och nyanser. Det är så här en AAA-blu ray ska se ut!
LJUDET: Samma här. När vinden tar i så befinner du dig mitt i snöstormen. Det bara är så. Vinden och snön piskar och viner mellan dina högtalare och det hela är galet njutbart. Detta är dock ingen film som får din subwoofer att svettas men ljudbilden är fantastisk. Inget snack om saken.
SUMMA SUMMARIUM: Se denna. För hela Hälsingland! Det är i alla avseenden en majestätisk film och ett måste i hyllan för alla filmälskare. Quentin är tillbaka på allvar!
THE HATEFUL EIGHT
Nio pistolviftande prisjägare av tio!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar