Jag konsumerar otroligt mycket film. Man kan säga att det är en passion hos mig och har varit sen jag var liten.
Som bokstavsbarn har jag enormt mycket energi och tankar som ständigt snurrar runt i skallen och gör mig trött. Det är nu först i vuxen ålder som jag insett att en stor del av mitt liv har varit en jakt på lugn och ro. Avslappning. Och det lugnet och den ron fann jag i film och tevespel.
Endast när jag ser på film eller spelar spel så är jag helt lugn och huvudet är tomt på tankar. Det är därför jag älskar film så mycket.
När man konsumerar film så till den milda grad som jag gör så säger det sig självt att det är sällan man stöter på nåt som verkligen berör en. Ganska motsägelsefullt egentligen, man borde ju stöta på mer bra film ju mer man tittar men så är det. Det finns få pärlor men dom finns. Arrival är en sån pärla.
Louise Banks är en språkprofessor med ett tragiskt förflutet. Hennes dotter har dött i cancer och hennes man har lämnat henne. Hon har tidigare hjälpt den amerikanska staten med att lösa språkkoder som använts av terrorister och det är när tolv stycken rymdskepp anländer till jorden som hennes hemland behöver henne igen.
Till synes helt utan mönster och helt slumpmässigt svävar utomjordingarna över vår planet. Dom verkar inte fientliga, bara passiva.
Men vad vill dom?
Louise får i uppdrag att lösa deras språk.
Arrival är en långsam, majestätisk och poetisk film. På ett bra sätt. Inte konstig för konstighetens skull. Den får dig att fundera på ditt eget liv och din egen tillvaro. Värdesätter vi det som verkligen är viktigt eller låter vi bara dagarna gå?
Jag kände mig på riktigt upplyst och fördjupad när sluttexterna började rulla. Berörd. Senast jag kände så för en film var 1991 när jag hade sett Point Break för första gången. Detta är magiskt bra och med lätthet den bästa filmen jag sett i år.
Arrival är ingen Independence Day och förväntar du dig action och inälvor så kan du leta efter något annat. Inget ont om action och inälvor, jag är själv ett fan, men Arrival är poesi. Poesi i filmform.
En underbar, vacker och magisk saga.
BILDEN: Som du förväntar dig av en modern AAA-film. Skarp och snygg med en blek färgton som passar filmen perfekt.
LJUDET: Det är en långsam och lågmäld film så det är inget du visar upp din hemmabio med. Men när basen tar i så tar den i ordentligt. Vräkvarning.
ARRIVAL
10 poetiska pionjärer av 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar