RECENSION HACKSAW RIDGE

Mel Gibson är en hjälte för mig. Både som skådis och regissör. Nästan mer som regissör faktiskt. Länge var han Hollywoods kanske främsta golden boy med skådisinsatser i Dödligt Vapen-serien och diverse andra stora hits. När han sen tog steget till att bli regissör så visste inte hyllningarna några gränser.
Braveheart, The Passion Of Christ och Apocalypto överöstes med Oscars och hyllningar. Tyvärr var även Mel en passionerad alkoholist och det satte minst sagt käppar i hjulen.

Efter en ovanligt blöt kväll blev Mel stoppad i sin bil av snuten och gjorde då det fatala misstaget att prata mycket illa om det utvalda folket, vilket äger i princip all makt i just Hollywood och sen var det kört. Judar kritiserar man inte ostraffat.
Sen var det ner som en pannkaka.
Mel söp, hotade och misshandlade flickvänner och betedde sig allmänt som en utflippad idiot. Alla trodde Mel var slut men Mel är en man. Och en man borstar av sig dammet och reser sig igen.

Hacksaw Ridge är en krigsfilm som är verklighetsbaserad. Den handlar om Desmond T Ross, en Sjundedagsadventist och vapenvägrare som mot alla upptänkliga odds blev en krigshjälte under Andra Världskriget.
Bara betänk faktumet.
Att vara vapenvägrare och bli krigshjälte i den fullständiga slakt som var Andra Världskriget. Otroligt.

För att vara en film av Mel Gibson, som gjort sig ett namn genom att gladeligen skildra oerhört brutalt våld, så är faktiskt Hacksaw Ridge lågmäld. I jämförelse med Braveheart och Apocalypto nästan våldsbefriad. Större delen av filmen går åt att skildra Desmonds uppväxt och väg mot kriget. Ett krig han så gärna ville delta i och göra sin plikt trots pikarna och mobbningsförsöken från både befäl och stridskamrater. Detta segment av filmen är väldigt vackert gjort och man tappar aldrig någonsin intresset utan sitter i spänd väntan på kriget som obönhörligen rycker närmare och närmare.

När det väl brakar loss så kommer den Mel vi alla känner fram. Explosioner dånar, kroppsdelar flyger, blodet sprutar och man undrar återigen hur någon överhuvudtaget kunde överleva detta helvete.
Det är intensivt på ett sätt så man nästan känner det fysiskt. Men som i övriga filmer av Mel Gibson så finns det någon slags poesi bland allt fruktansvärt våld och lidande. Det går inte att förklara, det bara är där.

Jag har själv haft förmånen att ha fått lära känna en Sjundedagsadventist och jag kan intyga att dom är precis som Desmond T Doss. Stoiska, nästan fanatiska i sin övertygelse på det där viset att dom närmast framstår som idioter omgivningens ögon. Men vänligare själar och trofastare kamrater är svåra att hitta.
Så Desmonds beteende och inställning är ingenting som förvånar mig. Absolut inte.
Är man vapenvägrare så ska man inte ha vapen heller, oavsett hur många japaner som attackerar dig med svärd.
Det är bara så det är.

Hacksaw Ridge är en vacker och rörande film som har gjorts med stor respekt för huvudpersonen och dennes familj och efterlevande. Allt, precis allt, håller högsta klass. Och så roligt att få se Vince Vaughn i en seriös roll som han dessutom spelar med den äran!
Betyget kan inte bli annat än det högsta.

BILDEN
Skarp. Vacker. Underbar.

LJUDET
Jag vet inte vad jag ska säga. Bland det bästa jag hört i filmväg någonsin. Både i dom lugna partierna och i striderna.
Kulorna flyger i rummet och explosionerna får dig att slänga dig i skydd bakom soffan. Referensklass.

HACKSAW RIDGE

10 vinnande vapenvägrare av 10