DET SISTA RUMMET

Att jag älskar spel har väl knappast undgått någon vid det här laget. Och jag är i gott sällskap. Faktum är att spel numera är världens största underhållningsform, större än film, större än musik.

För mig är spel meditation. Det är den största dragningskraften för mig. Jag är ett bokstavsbarn och i mitt fall innebär det att mitt huvud aldrig någonsin är tyst eller tomt på idéer. Från morgon till kväll är det full aktivitet. Inte ens på natten får jag sova i fred. Det snurrar då också. Faktum är att jag har ett anteckningsblock bredvid sängen att använda varje gång jag vaknar till med en bra idé i huvudet så jag inte glömmer den. Fördelen med detta är att jag är omänskligt kreativ och tänker ständigt utanför boxen vilket gör att jag snabbt hittar lösningen på olika problem.
Nackdelen är att jag ofta är trött för det tär på dig att aldrig få vara ifred från tankar och idéer.

Där är spelen bra för mig. När jag spelar koncentrerar jag mig nämligen helt på spelet och huvudet får vila. En form av meditation helt enkelt. Jag blir lugn och skön i hela kroppen av att sitta ner och spela och därför älskar jag spel så mycket. Det är också anledningen till att jag aldrig spelar online. Jag vill inte bli störd i min meditation och bara tanken på att spela med ansiktslösa människor jag ändå aldrig kommer att få träffa stressar mig. Jag vill vara själv.
En holmgång med kamrater i soffan via spel som Mario Kart, Tekken och Fifa kan dock vara jävligt roligt men det är ju en helt annan grej.

Så kärleken till spel är genuin från min sida men naturligtvis finns det saker jag stör mig på. Dit räknas naturligtvis klassiker som buggar, glitchar och datorfusk. Men det värsta är enligt mig saker som förstör upplevelsen på det stämningsfulla planet. Saker som tar dig ur upplevelsen och påminner dig om att det bara är ett spel. Och en av dom värsta är Det Sista Rummet.

Vad är då Det Sista Rummet?
Det slog mig igen senast igår. Jag spelar just nu Dead Rising 4 för fullt (grymt roligt) och under ett uppdrag kom så klassikern. Det Sista Rummet.

Det Sista Rummet är när spelet beordrar dig att söka genom tre eller flera rum, grottor, hus eller whatever efter en person, en nyckel, en skatt eller ännu mer whatever. Och du vet, du VET, att det spelar ingen roll i vilken ordning du letar genom dessa rum, grottor eller hus eftersom grejen du letar efter kommer att befinna sig i det sista du letar i.

Det är så förutsägbart och så in i döden upplevelsedödande. Att detta fortfarande förekommer i nio fall av tio i denna typ av uppdrag är obegripligt. Att inte spelutvecklarna har bemödat sig med att lägga in en kod som gör det random är lathet på gränsen till tjänstefel.

Som spelutvecklare måste man se helheten. Att det är pyttesmå detaljer som denna som är så viktig för helhetsupplevelsen. Den dagen, om den kommer, när jag själv styr utvecklingen av ett spel så kommer jag att tillägna denna uppgiften till mig själv. Så har jag bara mig själv att bli förbannad på om det sker såna här onödiga saker som drar mig ut ur illusionen.
Skärpning på denna fronten tack.

RECENSION HACKSAW RIDGE

Mel Gibson är en hjälte för mig. Både som skådis och regissör. Nästan mer som regissör faktiskt. Länge var han Hollywoods kanske främsta golden boy med skådisinsatser i Dödligt Vapen-serien och diverse andra stora hits. När han sen tog steget till att bli regissör så visste inte hyllningarna några gränser.
Braveheart, The Passion Of Christ och Apocalypto överöstes med Oscars och hyllningar. Tyvärr var även Mel en passionerad alkoholist och det satte minst sagt käppar i hjulen.

Efter en ovanligt blöt kväll blev Mel stoppad i sin bil av snuten och gjorde då det fatala misstaget att prata mycket illa om det utvalda folket, vilket äger i princip all makt i just Hollywood och sen var det kört. Judar kritiserar man inte ostraffat.
Sen var det ner som en pannkaka.
Mel söp, hotade och misshandlade flickvänner och betedde sig allmänt som en utflippad idiot. Alla trodde Mel var slut men Mel är en man. Och en man borstar av sig dammet och reser sig igen.

Hacksaw Ridge är en krigsfilm som är verklighetsbaserad. Den handlar om Desmond T Ross, en Sjundedagsadventist och vapenvägrare som mot alla upptänkliga odds blev en krigshjälte under Andra Världskriget.
Bara betänk faktumet.
Att vara vapenvägrare och bli krigshjälte i den fullständiga slakt som var Andra Världskriget. Otroligt.

För att vara en film av Mel Gibson, som gjort sig ett namn genom att gladeligen skildra oerhört brutalt våld, så är faktiskt Hacksaw Ridge lågmäld. I jämförelse med Braveheart och Apocalypto nästan våldsbefriad. Större delen av filmen går åt att skildra Desmonds uppväxt och väg mot kriget. Ett krig han så gärna ville delta i och göra sin plikt trots pikarna och mobbningsförsöken från både befäl och stridskamrater. Detta segment av filmen är väldigt vackert gjort och man tappar aldrig någonsin intresset utan sitter i spänd väntan på kriget som obönhörligen rycker närmare och närmare.

När det väl brakar loss så kommer den Mel vi alla känner fram. Explosioner dånar, kroppsdelar flyger, blodet sprutar och man undrar återigen hur någon överhuvudtaget kunde överleva detta helvete.
Det är intensivt på ett sätt så man nästan känner det fysiskt. Men som i övriga filmer av Mel Gibson så finns det någon slags poesi bland allt fruktansvärt våld och lidande. Det går inte att förklara, det bara är där.

Jag har själv haft förmånen att ha fått lära känna en Sjundedagsadventist och jag kan intyga att dom är precis som Desmond T Doss. Stoiska, nästan fanatiska i sin övertygelse på det där viset att dom närmast framstår som idioter omgivningens ögon. Men vänligare själar och trofastare kamrater är svåra att hitta.
Så Desmonds beteende och inställning är ingenting som förvånar mig. Absolut inte.
Är man vapenvägrare så ska man inte ha vapen heller, oavsett hur många japaner som attackerar dig med svärd.
Det är bara så det är.

Hacksaw Ridge är en vacker och rörande film som har gjorts med stor respekt för huvudpersonen och dennes familj och efterlevande. Allt, precis allt, håller högsta klass. Och så roligt att få se Vince Vaughn i en seriös roll som han dessutom spelar med den äran!
Betyget kan inte bli annat än det högsta.

BILDEN
Skarp. Vacker. Underbar.

LJUDET
Jag vet inte vad jag ska säga. Bland det bästa jag hört i filmväg någonsin. Både i dom lugna partierna och i striderna.
Kulorna flyger i rummet och explosionerna får dig att slänga dig i skydd bakom soffan. Referensklass.

HACKSAW RIDGE

10 vinnande vapenvägrare av 10