Min relation med Playstation började knackigt. Min vän Fredrik var först ut i gänget med den lilla grå konsolen. Året var nog 1995 och om jag inte minns helt fel så följde det med en demoskiva som bla innehöll spelet Ridge Racer och det var ju lite häftigt. Ärligt talat så var det det enda som var häftigt.
Jag var fortfarande kvar i Nintendo -och Segaland och fattade inte vad vi skulle med ännu en aktör. Dessutom en aktör som var känd för stereos och teveapparater, inte spel. Vid den här tidpunkten kände vi ju inte till Nintendos svek mot Sony och själva anledningen till varför Playstation kom till.
Kort sagt så brydde jag mig inte utan väntade på N64 och Sega Saturn. Playstation kändes onödig och B.
Sen släpptes slutligen Saturn och ingen brydde sig. Sega hade släppt för mycket skit på för kort tid och därigenom förbrukat allt förtroendekapital som dom byggde upp med Mega Drive. Saturn följdes av ett Nintendo 64, släppt av ett uppblåst Nintendo så fyllda av hybris att dom vägrade att ens snegla åt hur verkligheten såg ut.
Sony sköt bägge två i sank.
Sony hade dom lukrativa kontrakten som Nintendo vägrade sina tredjeparter vilket gjorde att alla gick över till Sony. Sony hade aggressiva marknadsföringskampanjer. Sony hade CD som lagringsformat vilket var ungefär 4000 ggr bättre än kassett och Sony hade dessutom optimerat sin Playstation för den nya, häftiga polygongrafiken. Något som Sega helt hade missat med sin Saturn.
Och plötsligt fanns mångfalden hos Sony. Sega och Nintendo var totalt bortblåsta från planen. En uråldrig balans var helt slängd över ända och Playstation skulle komma att sälja över 100 miljoner exemplar. Siffror som konkurrenterna inte ens var ljusår ifrån.
Efter Playstation var det dags för Playstation 2 och fortfarande brydde jag mig inte. Sega hade släppt sin bästa konsol någonsin, Dreamcast, och jag var (och är fortfarande) upp över öronen förälskad i den. Tyvärr gick den samma öde till mötes som Wii U, massmarknaden brydde sig aldrig. Av bara farten köpte jag dessutom både Gamecube och Xbox men inte något Playstation. Jag var nog lite sur för att Playstation 2 sänkte min älskade Dreamcast. Den sänkte inte bara Dreamcast förresten. Playstation 2 var en totalt ostoppbar nukleär missil rakt upp i dajmkrysset på allt vad Sega, Microsoft och Nintendo hette. Dom tre TILLSAMMANS var inte i närheten av Playstation 2:s 150 miljoner plus sålda exemplar. Fanskapet var ostoppbart och Sony verkade allsmäktiga.
Enter Playstation 3.
Efter dom haktappande framgångarna så gjorde Sony samma misstag som Nintendo. Dom satte näsan i vädret och trodde att dom skulle komma undan med vad som helst och när så Playstation 3 släpptes så hade den en prislapp på över 5000 spänn. Ken Kutaragi, Playstations pappa, sa rakt ut att han sket i vad det stod på prislappen. Det var ju Playstation. Folk skulle köpa den oavsett pris.
Men så blev det inte.
Ett mer ödmjukt Nintendo under den briljante Satoru Iwatas ledning skickade ut sin Wii och tog tillbaka tronen. Dessutom gjorde Microsoft i princip allting rätt med sin Xbox 360 och plötsligt vräkte allt på ända. Igen.
Sony verkade ha tappat greppet helt.
Men dom tog igen det. Nintendo gick inte att stoppa men när förra generationen gick i mål så stod Playstation 3, genom en mirakulös återhämtning, på silverplats.
Sony hade lärt sig läxan. Inför släppet av Playstation 4 så blev dom ödmjuka igen och la sina öron mot marken och verkligen lyssnade av vad spelarna ville ha.
Och det verkar ha lönat sig. Nu när vi är ett par år in i den nya generationen så har nämligen Playstation 4 sålt mer än vad Microsoft och Nintendo gjort tillsammans. Igen.
Sony sitter återigen säkert på tronen. Men motståndet börjar nafsa dom i hälarna. Wii U är totalt borträknad men Xbox One har en lineup med kommande spel som inte är att leka med. Och deras försäljning har tagit fart. Vi går en spännande framtid till mötes.
Nuförtiden är jag en dedikerad gamer som äger alla format för jag vill verkligen inte missa nåt. Det är fjärran från den person jag var för 20 år sen. Jag är mer vuxen, mer (bläääääää) mogen.
Playstation fyller 20 år idag. Må du leva i 200 år till. Mitt älskade fanskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar