Det började som bekant med Twilight som blev en dundersuccé och plötsligt skulle all fjortislitteratur filmatiseras. Vi fick Hunger Games, vars första del var helt okej, vi fick Beautiful Creatures som var ett sömnpiller utan dess like, och för nåt år sen kom Divergent som på sitt eget oskyldiga vis var riktigt underhållande och fick ett bra betyg här på ManBaraTrycker.
Nu är det dags för uppföljaren och vi måste tyvärr konstatera att den går samma väg som Hunger Games gjorde, från en underhållande första film till rena gäspningen.
Maken till seg sörja har jag inte sett på ett tag. Tris, som borde heta Trist hahaha, gömmer sig hos De Snälla med sina kumpaner. Hon som är antagonisten, och som jag inte ens kommer ihåg namnet på, har hittat en mystisk Hellraiserkub hos De Andra som hon vill öppna.
Det kan hon inte.
Det är nämligen så att bara en divergent kan öppna Hellraiserkuben så därför behöver hon Trist till hjälp. Men Trist vill inte för antagonisten är elak och gör en massa elaka saker mot andra.
Hur ska det gå?
Insurgent är en tråkig film. Den känns urvattnad som en dåligt gjord grönsakssoppa och den är inne och springer på området som vi skrev om igår, Likgiltighet. Den är snygg med snygga effekter, har ett bra ljud och en hel del action men det är nåt som saknas. Den bara maler på. Att titta på Insurgent är som att titta på dom där sändningarna från riksdagen på SVT som dom brukar ha på förmiddagarna där dom diskuterar storleken på nagelsaxar.
En sjukt tråkig film.
Jag tog fram min mobil efter ungefär en halvtimme och började surfa runt, det är aldrig ett bra tecken. Under tiden sprang Trist och hennes ännu tristare polare omkring som yra höns i ett framtida, akopalyptiskt Chicago och jag kunde inte bry mig mindre.
Hoppas nästa film, om det blir nån, blir bättre.
INSURGENT
5 blonda bitches av 10
Bild 8
Ljud 8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar