GAMLA PÄRLOR: DAS BOOT

När det handlar om krigsfilmer som utspelar sig under Andra Världskriget så är det allt som oftast amerikanska produktioner som vältrar sig i flaggviftande och ogenerad patriotism på ett sätt som är närmast pinsamt för oss européer. Naturligtvis finns det fina undantag som The Thin Red Line men det mesta är tröttsamt. Snyggt, påkostat men lite tröttsamt.
Där är tyskarna bättre. Faktum är att dom har gjort inte bara den bästa Andra Världskriget-filmen utan även den bästa krigsfilmen någonsin.
Das Boot.

För dom flesta är det ett okänt faktum att Slaget Om Atlanten var ett grymt och ofta blodigt krig. För båda sidor. Av ungefär 50 000 tyska ubåtsmän så var det i runda slängar 10 000 som överlevde kriget.
Ta en stund och fundera på den siffran.
10 000 av 50 000.
Oddsen att dö i ett svart, bottenlöst hav omgiven av en trång likkista av stål var alltså väldigt goda. Kan ni tänka er skräcken?
"Bra" tänker nog några av er. "Dom var ju nazister". Inte så. Faktum är att flottan, Kriegsmarine, var den minst naziinfiltrerade vapengrenen. 98 procent av pojkarna som dog där nere i det nattsvarta djupet var vanliga människor som du och jag.
Och lägg märke till att dom verkligen var pojkar. Var du 30 år gammal i en ubåt så var du en dinosaurie. En uråldrig relik.

Das Boot börjar med ett djävulskt fylleslag i Frankrike. Det är sista kvällen iland och besättningarna firar som om det är den sista festen i deras liv. Det var det också för många av dom. Det är ett svineri utan dess like. Thomssen, ett av ubåtsässen och en riktig veteran, har precis blivit belönad med svärd till sitt riddarkors och nu flyger klackarna i taket, spyorna på väggarna och pistolskotten allt annat.
Karaktärerna introduceras.
Vi har "Der Alte", den gamle, som är kapten på U-96 och det är han och hans besättning som vi ska få följa under den fyra timmar långa filmen.
Han kallas Den Gamle för hans imponerande ålder, 30 bast. Övrig besättning är mellan 18 och 25. Dom har knappt börjat raka sig.
Det är en färgstark samling. Vi har Johann, den halvgalne mekanikern, krigskorrespondenten som är med för propagandans skull, den övertygade och korrekte nazisten och ett helt gäng besättningsmän.
Det blir en resa ingen av dom kommer att glömma.

Das Boot är ett stämningsfullt mästerverk. Det är en långsam film som skildrar det monotona livet på en ubåt. Ett liv som endast avbryts av utbrott av skräck eller upphetsning eller båda och.
Ingen i besättningen tillåts vara jämn i humöret. Antingen är du uttråkad till vanvett eller så hög på adrenalin att du riskerar att implodera. Det finns inget mellanrum. Man behöver inte vara Freud för att fatta att det tär på psyket.

Och det är så djävulskt skickligt filmat att man bara kan kapitulera. Den djävulska skräcken som genomsyrar hela båten när sjunkbomberna börjar falla omkring dom känns rätt ut till dig i soffan.
Det lämnar dig utmattad och med klösmärken i dom dyra möblerna. Jag har aldrig upplevt nåt liknande i någon film.
Det kvittar hur många gånger jag har sett den. Episoderna med sjunkbomberna kryper under skinnet på mig.
Tänk dig själv.
Sittandes mitt i okänt hav med endast några centimeter stål som skydd mot miljarder ton vatten och bomberna utanför. En oändlig avgrund under dig. Det finns inte en skräckfilm på denna jord som har en suck mot Das Boot.

Das Boot är inget flaggviftande patriotpekoral. Alla utom en på båten är trötta på kriget, trötta på allt.
Filmen visar på ett mycket effektivt sätt hur oerhört tärande och tråkigt det kan vara med krig. Hur oändligt maktlös du kan känna dig. Det är en oerhört, oerhört stark film. Vacker, kan man nog säga.

Ett annat faktum som bidrar till känslan av äkthet är att i princip alla är helt okända skådisar. Och alla presterar på Oscar-nivå. Helt lysande.
Soundtracket förtjänar också ett särskilt omnämnande. Titellåten är.....episk.

Das Boot mottogs med stående ovationer när den kom, av både publik och kritiker.
Flera överlevande veteraner uttalade sig om den och berömde sättet som den visade upp verkligheten på. Den är helt enkelt så äkta som en spelfilm kan bli.

Das Boot har kommit ut på i princip alla format som finns men det är naturligtvis blu ray-utgåvan du ska äga. Här är både ljud och bild på topp. Jag behöver knappast påpeka att det är det tyska originalspråket du ska ha. Annars försvinner mycket av känslan.

Eftersom jag själv är mycket intimt förknippad med havet så har naturligtvis Das Boot en mycket speciell plats i mitt saltstänkta hjärta. Faktum är att ett av mina starkaste minnen från havet är intimt förknippat med filmen.
Jag och min far var på väg iland för många år sen när det blåste upp till en kraftig storm. Medan vågorna bara växte högre och högre och havet bara blev mer och mer upprört så började radion spela Das Boot med U-96.
Det var en mäktig och skrämmande känsla. Vi tog oss bevisligen iland.
40 000 tyska ubåtsmän gjorde aldrig det.