Jag är kluven. Interstellar har huggt mig itu likt ett vedträd. Å ena sidan är den alldeles för lång och seg, å andra sidan är den ett djupt och tankevärt gediget hantverk av den typen jag brukar uppskatta. Filosofi som i The Thin Red Line. Det är inte lätt det här.
Runt 100 år in i framtiden så är vår vackra planet nästan förbrukad. Sandstormar plågar oss och vi har knappt någon mat. Vi är på väg att dö ut.
En av dessa bönder som kämpar för att faktiskt producera något vi kan leva på är en före detta rymdpilot och ett allmänt universalgeni. För övrigt briljant spelad av Matthew McConnarubbidubb.
Han bor på sin bondgård med sin son, dotter och svärfar. Hans fru har dött och han dras med existentiella funderingar och en längtan tillbaks till rymden där han på något vis anar att en frälsning finns.
En dag börjar hans dotter få märkliga upplevelser i sitt rum. Böcker trillar ur bokhyllan, hon tror det är ett spöke, men snart räknar hon och pappsen ut att det är binär kod som visar koordinater till en okänd plats. Dom sätter sig i bilen och åker dit. Det visar sig vara en hemlig bas i NASAs regi och nu börjar det stora äventyret. Coop, som bonden heter, skickas ut i rymden för att finna ett nytt hem åt mänskligheten. Han lämnar sin familj bakom sig, ovetandes om han någonsin kommer att få se dom igen. Eller Jorden. Kommer han att lyckas?
En sak ska vi konstatera med en gång. Skådespelarna är fantastiska rakt igenom. Förutom Matthew hittar vi bland andra Michael Caine, Matt Damon och Anne Hathaway och alla sköter sig exemplariskt. Det är snyggt filmat och bjuder på stundtals hisnande vyer. Soundtracket sitter som en smäck och ljudet överlag är fantastiskt. Storyn är som sagt både filosofisk och tankeväckande. En djup film.
Så varför faller jag inte pladask? Jag vet inte och det retar mig. Jag kan konstatera att jag tycker den är för lång, nära 3 timmar, och den borde kortats ner med någon halvtimme. Det blir segt på sina ställen. Dessutom räknade jag snabbt ut hur det låg till med böckerna på tösens rum, vilket störde mig lite när jag slutligen fick mina misstankar bekräftade.
Men filmen är ändå på sitt sätt ett mästerverk och något jag rekommenderar att ni ser. Det är ingen film som kommer att snurra i min spelare ens en gång om året men det är helt klart en minnesvärd resa. En ovanlig film av det slaget som är just så ovanlig idag. Den utmanar ditt intellekt och den är inte för alla. Om du vet med dig att du är den typen som aldrig öppnar en bok och tycker att Melodifestivalen är den ultimata intellektuella stimuleringen och/eller du aldrig tänkt en filosofisk tanke så är mitt råd att du undviker det här. Du kommer bara att bli förvirrad och kanske skadad för livet.
Samma sak om du är bakfull. Undvik. Vi andra sträcker ut tummen och hakar på.
INTERSTELLAR
7 märkliga maskhål av 10
Bild 8
Ljud 9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar