söndag 8 november 2015

GAMLA PÄRLOR: METALLIC K.O

Vid det här laget vet dom flesta att The Stooges inte var ett band som alla andra. Dom var långt före sin tid och spelade punk innan folk visste vad punk var för nåt. Kanske ännu viktigare var faktumet att bandet levde punk 24/7. Dom knarkade och söp, slogs och levde jävel och hade i Iggy Pop en frontman vars like aldrig skådats. Varken före eller efter.

Han slog knut på sig själv på scen, rullade i krossat glas, skar upp sig, utövade oralsex med kvinnor i publiken och betedde sig allmänt som en rabiessmittad hund. En total galning i ett totalt galet band. En attityd som framkommer med all önskvärd tydlighet på deras ökända och beryktade liveplatta Metallic K.O.

Bakgrunden till hela spektaklet är lika underhållande som sjukt.

På grund av Iggys attityd och provocerande beteende så hade han skaffat sig fiender i ett lokalt MC-gäng i Detroit. Han slogs regelbundet med medlemmarna och kvällen innan spelningen satt Iggy, stenhög, i lokalradion och uppmanade MC-gänget att "om det var nåt med dom jävla fittorna så skulle dom masa sig ner till spelningen imorrn å visa vad dom gick för."
Det gjorde dom också.

Resultatet är en uppvisning i totalt kaos och vansinne. Mig veterligen är Metallic K.O den enda, åtminstone officiellt utgivna, liveplattan där man hör ölflaskor slängas och krossas mot instrumenten. Glödlampor flyger, ägg likaså och Iggy är på ett strålande humör! Han är skoningslöst provokativ och hånar publiken hela tiden.
"Lightbulbs too? Oh my, we're getting VIOLENT!"
Det hela blev totalt kaos och ryktet säger att Iggy blev halvt ihjälslagen efter konserten.

Musikaliskt är det upp och ner. The Stooges var knappast några bländande musiker utan levde på sin attityd och råhet. En fullständigt knäckande version av feministhymnen Cock In My Pocket finns dock med och den är så bra att bara den motiverar ett köp. För övrigt lever plattan på kaoset mellan låtarna. Man ömsom skrattar och ömsom skakar på huvudet. Vilka jävla galningar!

Metallic K.O är ett tidsdokument från en svunnen tid, fjärran från Idol och städade artister. Denna plattan är på liv och död och den formligen stinker blod och krossat glas. En klassiker!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar