OM HOTLINE MIAMI

Nu, lagom till uppföljaren tar vi en titt på det omtalade Hotline Miami.

Jag ska säga att jag har riktigt dålig koll på indiescenen i spelbranschen och anledningen till det är enkel. Det saknas intresse från min sida. Fullständigt. Spel är som film för mig. Jag är en blockbusterhora och totalt ointresserad av dom små och smala verken.
Jag vill bli underhållen av överdådiga produktionsvärden och betalar jag 120 spänn för en biobiljett så inte fan vill jag se nån konstnärlig smörja där en åldrig farbror sitter och samtalar i tre timmar med en fågelskrämma.
Hell no!
Jag vill ha Michael Bay och Steven Spielberg! Det ska smälla och dåna och gärna innehålla en rymdvarelse eller två.
Samma med spel. Därav mitt ointresse av indiescenen.
Men inte ens jag kunde undgå snacket om Hotline Miami. Det var brutalt, blodigt och borde förbjudits om det bara inte vore så bra som det faktiskt är.
Jag la huvudet på sned och lyssnade och när det såldes på Playstation Store för 28 spänn så slog jag till och köpte min första indietitel!

Men vad fan handlar snacket om? Blodigt? Ja. Brutalt? Ja. Men man ser det uppifrån och du spelar som en pixlig liten gubbe som tagen ur Alien Breed till Amiga 500. Vad är det för nymoralistiskt trams? Det hade varit en sak om det hade varit ett fps med grafik som The Order 1886. DÅ hade jag förstått att folk hade blivit upprörda!
Som det är nu så är det ungefär lika chockerande som Zombies Ate My Neighbours.

Summa summarum så fortsätter jag köpa mina blockbusterspel. Indie är inte för mig. Alls.
En sak dock.
Hotline Miami har även blivit beryktat och omtalat för sin musik och det förstår jag.
Vansinnigt bra!