Jag hade förmånen att få ha mina tonår under 90-talet. Jag säger "förmånen" för den där ekonomiska krisen som skakade världen var vi för små för att behöva engagera oss i. Det var en smäll som våra föräldrar fick ta. Vi märkte inte så mycket av den, kanske genom att vi hade lite mindre pengar att röra oss med och så.
Någons förälder blev kanske arbetslös.
Förmånen bestod i allt vi fick uppleva på det kulturella planet. Kanske konsten frodas i dåliga tider, jag låter det vara osagt, men i princip allting exploderade på ett sätt som världen aldrig sett maken till innan. Inte ens på 60 -och 70-talet.
Dator -och tevespelen blev mega.
Litteraturen tog via bland annat American Psycho ett nytt hopp.
En viss Quentin Tarantino slog igenom.
Hip-hopen blev mega.
Punken slog igen. Och det stort.
Techno och house.
Grunge.
Indie.
Och vilken fröjd det var! Så mycket nytt och nygammalt. Så mycket att se och lyssna på. Fräscht. Visst ser man det med nostalgiska ögon men jag svär att vi redan där och då fattade. Fattade vad vi var med om. Ibland var intrycken nästan för många. Kulturen attackerade alla sinnen. Det var verkligen så.
Vilket leder oss till idag.
Stackars förlorade barn av idag. Det råder total torka. Vad lyssnar man på idag? Avicii. På vår tid hette dom Prodigy och var fan så mycket hårdare. Vad tittar man på idag? Nyinspelningar och Hunger Games. Vad spelar man idag? Call Of Duty och Fifa. Vad läser man idag? Svenska deckare och skrattretande dåligt skriven kvasiporr. Stackars barn.
Allt har stagnerat.
Vet ni vad? Vi befinner oss i ett nytt 70-tal. Vänstern har samhället i ett järngrepp med sina mer eller mindre vansinniga idéer och allmänt trams. Och ni vet vad som kom efter 70-talet...
Ett 80-tal som sparkade total bakut! Där hyllades kapitalismen och ytan. Alla var trötta på vänstertramset. Snart är vi där igen.
Hos mig har förmodligen någon slags 40-årskris dykt upp alldeles för tidigt. I avsaknad av någon musikalisk stimulans överhuvudtaget i dagens utbud så köper jag på mig allt jag inte hann köpa i tonåren. När allt var på riktigt. Vi vandrade runt i en kulturell explosion och plockade dom bitar vi var mest förälskade i. Bitarna jag missade plockar jag upp idag. I mina rosaskimrande nostalgidrömmar ser jag fram emot det nya 80-talet. Därefter kommer nämligen ett nytt 90-tal.
Men bespara oss krisen tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar