Shinji Mikami är en personlig favorit bland spelskapare. Han är farbrorn bakom Resident Evil och Resident Evil 4 är hans magnum opus. Ett oantastligt mästerverk som jag nära nog spelade sönder till min Gamecube.
Efter den insatsen försvann han från den stora massans radar. Spårlöst.
The Evil Within är hans återkomst till tronen. Eller?
Vi spelar som en snut, Sebastian Castellanos, och hans två kollegor som kallas till ett mentalsjukhus där hela helvetet har brutit löst.
Det ligger mördade människor överallt och blodet har stänkt upp på väggarna. Via en övervakningskamera får vi syn på nåt som endast kan beskrivas som övernaturligt. En skum typ rör sig så snabbt att ögat inte hinner uppfatta det och mördar snabbt tre poliser innan han, den, det flinande stirrar in i kameran och försvinner. Du tuppar av och vaknar upp nånstans i en mardröm.
En mardröm som du måste ta dig ur innan den slukar dig.
The Evil Within är alltså ett skräckspel. Men hur skräckigt är det? Inte så farligt. Det har absolut ingenting att sätta emot exempelvis Condemned 2. Nån gång hoppar man väl till men det är inte ofta.
Det är snarare ett suggestivt actionspel av samma stuk som Resident Evil 4, 5 och 6.
Man ser kameran snett över axeln på numera klassiskt manér och pangar på liksom. Framåt meine kinder!
Det finns mycket att samla på för den som gillar sånt. Fragment av en karta, statyer, dokument, Sebastians personliga anteckningar osv. Det viktigaste att samla på är dock spöksnor. Spöksnoret använder du nämligen till att uppgradera dig själv och dina vapen vilket är mycket viktigt och underlättar en hel del.
Fienderna består av lallande dårar, lite halvzombies och några bossar som kan vara halvknepiga. Striderna är dock aldrig tråkiga och ammunition kan vara en bristvara så ibland får man försöka smyga och döda med hjälp av ditt trogna blänke. Fienderna är inte överintelligenta precis men fyller sin funktion.
Grafiken i The Evil Within är inte nåt att hänga i granen. Den funkar. Det blir aldrig direkt fult, men tänk PS3 och inte 4.
Det har klagats friskt på sorgkanterna uppe och nere i bild men du tänker inte på dom efter bara nån timme.
Ljudet är bättre än grafiken med bra surround och bas. Ett stabilt hantverk.
Så är då The Evil Within Shinji Mikamis största stund hittills? Nej. Absolut inte.
Sebastian är en helt ointressant huvudperson, spelvärlden mer än godkänd, storyn hyfsad men det är aldrig någonsin i närheten av Resident Evil 4.
Ett bra spel men inte på något sätt ett lysande. Du har glömt det om två år.
The Evil Within Playstation 4
Story 6
Grafik 6
Ljud 7
Spelbarhet 7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar