RARE IGEN

Idag gick jag in på Gamestop och köpte samlingen Rare Replay till min rykande färska Xbox One.
30 stycken av det anrika engelska företagets bästa lir. Och dom har gjort några stycken. En gång i tiden var Rare bäst i världen. Jag hoppar in i tidsmaskinen.

Året är 1998 och jag har ägt min Nintendo 64 ett tag nu. Det börjar bli allt mer uppenbart att jag har satsat på fel häst. Super Mario 64 har jag spelat avigt och rätt och för länge sen hittat spelets alla 120 stjärnor. Mario Kart 64 har förvisso blåst extraliv i konsolen men det är kalla fakta att Playstation är ikapp och förbi på spelfronten. För länge sen.

Jag läser ett nummer av Super Play och får se en förtitt på ett spel vid namn Banjo Kazooie som är på väg. Det är nu det börjar.

Rare köptes upp av Nintendo och det är ingen överdrift att säga att engelsmännen räddade livhanken på N64. Utan Rare hade nämligen Nintendo inte haft nånting att erbjuda sin publik förutom just Super Mario 64, Mario Kart 64, Lylat Wars och Ocarina Of Time. Spelutvecklarna hade dumpat Nintendo och hoppat på Playstation istället. Dom få tredjepartsspel som släpptes till N64 var i princip bedrövliga hela högen. Det erkände man inte för sig själv då naturligtvis men så var det.

Rare räddade Nintendo med Banjo Kazooie, Banjo Tooie, Diddy Kong Racing och inte minst det majestätiska Golden Eye 007. Spelet som en gång för alla visade att Fps funkade utmärkt på konsol.

Under dom sista skälvande åren på 1900- talet så var Rare världens bästa och mest aktade utvecklarstudio. Dom verkade ostoppbara. Dom var sin tids Naughty Dog och verkade inte kunna göra fel ens om dom försökte. Sen hände nåt.

Microsoft dök upp och köpte Rare från Nintendo för en massa miljarder och det slog ner som en blixt. Plötsligt var Rare gänget som skulle ge Xbox en flygande start rakt in i konsolvärlden.
Så blev det aldrig.
Hos Microsoft hade Rare inget universalgeni av Shigeru Miyamotos kaliber att rådfråga eller sno idéer ifrån och plötsligt verkade Rare helt handikappade. Inte en enda superhit från britterna dök upp och Microsoft verkade ha gjort århundradets förlustaffär.
Rare var slut och ingen brydde sig.

Och åren gick. Ända fram till 2015.
På årets E3 avslöjades det att samlingen Rare Replay var på väg och vi var många som jublade. Äntligen ska vi få spela alla Rares guldkorn på en modern maskin.
30 spel ryms på denna skiva.
Jag kan lugnt säga att minst 12 av dom är höjdarspel av guds nåde och helt tidlösa.
Det är ofattbart mycket spelglädje för i sammanhanget sketna 299 bagare.
Ikväll blir det tidsmaskinen och när jag återkommer så blir det någon slags recension.
Hur man nu recenserar en samling med 30 spel.
Tack Rare och välkomna tillbaks.