VÄRLDENS FEM BÄSTA GITARRISTER

Dags att provocera, irritera och uppröra folk. ManBaraTrycker tänker nu utnämna tidernas fem bästa gitarrister.
En gitarrist är näst efter sångaren den största stjärnan. Det bara är så. Det är även anledningen till att så många band spricker. Sångarens och gitarristens egon hamnar på kollisionskurs och sen är det färdigt. Så har det alltid varit och så kommer det nog alltid vara.

Innan vi ger oss i kast med listan så ska vi göra en sak väldigt klar. ManBaraTrycker är extremt oimponerade av instrumentonani. En bra gitarrist spelar med känsla, hur många noter som han eller hon kan få ur sig per sekund är helt ointressant. En bra gitarrist prioriterar känslan och själen i sitt spelande framför tekniska hyllningsartiklar i Guitar Player.
Här är våra fem favoriter.

5. Joe Satriani

Joe är den ende på den här listan som är klassad som gitarrfantom i den bemärkelsen att han släpper plattor med titlar som Surfing With The Alien och Flying In A Blue Dream. Alla som kan nåt om musik fattar att såna titlar innebär låtar med solon på sju minuter och det ena invecklade partiet efter det andra.
Oförlåtligt kan tyckas om det inte vore som så att Joe är en fena på att få sin gitarr att tala. Det är avancerat och kliniskt framfört men med total ståpälskvalitet.
Joe är ett geni som har lärt upp både Steve Vai och Kirk Hammett och han är mer än välförtjänt av att hamna på den här listan.

Stort ögonblick: Day At The Beach (New Rays From An Ancient Sun) från plattan Flying In A Blue Dream.

4. Angus Young

Genialitet ligger alltid i det enkla. Det krävs skaparkraft och gedigen kreativitet för att få fram nåt ögonblickligt men samtidigt så briljant att det kommer att stå sig i tusen år.
Här är Angus Young en mästare.
Han är världens främsta riffare, en kille som spelar enkel och hård musik på en enkel och hård gitarr. Det är blues, rock och punk i en totalt oemotståndlig mix och den som inte dansar är död.
När en viss svensk fantomgitarrist vid namn Yngwie för länge sen är bortglömd så kommer folk fortfarande att dansa och knulla till Back In Black.
Hatten av för det.

Stort ögonblick: Riff Raff från liveplattan If You Want Blood (You've Got It).

3. Eddie Van Halen

När "låten" Eruption från Van Halens självbetitlade debut dånade ur folks högtalare 1978 så förstod man att något hade hänt. Ingen hade någonsin hört något liknande. En revolution hade anlänt och Eddie Van Halen var både profet och frälsare. Idag, 2015, kan det vara svårt att förstå vad det innebar när Eddie lirade loss men faktum är att i princip allt vi tar för givet efter 1978 härstammar från hans mästerliga fingrar. Hans inflytande över gitarrspel i allmänhet och rockgitarrspel i synnerhet är oöverskådligt.
En gitarrgud i ordets rätta bemärkelse.

Stort ögonblick: Eruption från plattan Van Halen

2. Prince

När man pratar om ett musikaliskt geni som Prince så hamnar lätt samtalet kring ämnen som hans oräkneliga hits, att han spelar femtiotvå instrument (sant!), att han skriver minst tjugo låtar om dagen och att han faktiskt behärskar alla musikstilar som finns.
Man glömmer lätt bort att han är en gudabenådad gitarrist. Han är inte världens mest tekniska spelare, även om han mer än väl behärskar gitarrhalsen och kan vara riktigt snabb om han vill det, men däremot kan han få ljud ur sina gitarrer som säger mer än tusen ord.
Prince spelar med en sådan känsla att man närapå börjar gråta. Han är irriterande bra.

Stort ögonblick: Solot i Purple Rain. Solot i Purple Rain. Jag säger bara solot i Purple Rain.

1. Jimi Hendrix

Utan Jimi ingenting. Det går inte att med ord beskriva hur jävla bra Jimi Hendrix var. Det behöver man inte heller, det räcker med att lyssna. Han var en virtuos som spelade med en genuin och innerlig kärlek till sitt instrument.
Varje ton och varje riff var på blodigt allvar. Idag vet vi att Jimi var bipolär och det bidrog säkert till att han låg mil före alla som kommit innan honom och alla som kommit efter. Man kan inte vara normal och vara så bra som han var. Jimi Hendrix är en av ytterst få människor som jag skulle kunna tänka mig att tatuera in på min kropp. En hjälte som på egen hand skapade den moderna rockgitarristen.
Tack Jimi, tack för allt.

Stort ögonblick: Var börjar man? Voodoo Chile, Little Wing, Crosstown Traffic och hundra andra.