METRO REDUX RECENSION

Så var det dags för ett återbesök i Moskvas tunnelbanesystem efter katastrofen. Nu ännu snyggare.

Metro 2033 och uppföljaren Metro Last Light har kommit till PS4 och Xbox One på en enda skiva med en hel del nya finesser. Grafiken har fått sig ett rejält lyft men det märks allra mest på Metro 2033 då uppföljaren fortfarande är riktigt snygg. Vi som lirar PS4 kan dessutom avnjuta det hela i 1080 p medan Xboxarna får nöja sig med 900. Inget man direkt lägger märke till om man inte är videofil.

Metro-spelen bygger på den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij's böcker med samma namn. Några år in i framtiden så släpper vi slutligen löst det där kärnvapenkriget som gör slut på det mesta av mänskligheten. Dom som överlever gömmer sig under marken i tunnelbanesystem och liknande då livet på marknivå är omöjligt på grund av strålningen, den giftiga luften och dom många muterade monstren.

I Moskvas metro byggs en ny värld fram. Nya riken och stater skapas som strider mot varandra. Naturligtvis har vi inte lärt oss ett dugg av det förödande kärnvapenkriget utan fortsätter i samma gamla mordiska anda.
Där finns The Reich, ett slags nazistiskt fjärde rike. Där finns The Reds, sovjetkommunister med samma fina syn på frihet som nazisterna, som dom ständigt krigar med. Där finns Sparta, idealister som slåss för hela metron. Där finns ett antal helt oberoende städer som lyckats behålla sin frihet på grund av att alla behöver dom.
Och där finns du.
I rollen som den unge krigaren Artyom äntrar vi scenen.

En ny fiende har dykt upp som till synes hotar hela metron. Det är en slags underliga varelser som ingen egentligen känner till något om men som alla kallar The Dark Ones. Dom verkar ha försatt hela postapokalyptiska Moskva i panik, människor såväl som monster, och måste därför utrotas. Helst igår.
Uppdraget om att varna resten av metron och att skaffa hjälp faller på dig.
Så bär det iväg.

I Metro-spelen färdas man mest under jord, i tunnlarna, men även uppe på markytan. Här krävs det gasmask så man inte dör av luften. Filtrena till masken varar i några minuter styck så det gäller att hålla koll och byta med jämna mellanrum. Ett moment som bidrar till känslan av utsatthet och mörker. Lägg sedan till att ytvärlden är fullkomligt nerlusad av mutanter och annat otyg så förstår du att man gärna undviker det så mycket som möjligt.

Man kan säga att man hela tiden spelar Metro-spelen med två olika stilar; röj och smyg. Metro-spelen belönar verkligen en lågmäld, smygande approach.
Det är riktigt spännande att ta sig fram genom ett rum och undvika fällor och stänga av lampor. Oftast är det dessutom den allra bästa taktiken, att plocka fienderna i det dolda, en efter en. Dels behåller man känslan av kontroll och dels är inte fienderna sena att ta till bössorna om du upptäcks. Då ligger du snart i en blodig hög på golvet.
Men hur mycket du än smyger och är smidig så kommer du förr eller senare att hamna i brutala adrenalinstinna eldstrider. Det bara är så.
Fiendernas AI kan skifta lite emellanåt.  Oftast är den klockren men ibland beter den sig irrationellt och skurkarna blir lätta byten.
Vapnen i Metro-spelen är ett sant nöje att upptäcka och använda då mycket möda har lagts ner på att få dom att verkligen kännas hemmagjorda. Kända vapen som eldkastare och revolvrar blandas med diverse hemmapatent. Riktigt läckert.

Överlag är designen och stämningen på topp. Små detaljer förhöjer hela tiden upplevelsen. Man märker att utvecklingsteamet brinner för sin sak och dom lyckas med bedriften att få metron att vara både mysig och fientlig på en och samma gång. Klockrent!

Metros universum är suggestivt och indragande, mysigt och skräckinjagande. Framförallt är det snyggt och läckert.
Metro Redux består av två riktigt bra smygande actionspel och har du inte spelat dom innan så rekommenderas denna remake riktigt ordentligt.
Storyn är bra, fienderna läskiga men framförallt märks det att spelet har en stark vision om vår apokalyps.
Sällan har den varit så vacker och rolig.

METRO REDUX PS4

Story: 8
Grafik: 8
Ljud: 7
Spelbarhet: 9