Fram tills The Shield anlände så hade vi aldrig upplevt en så skitig och rå serie. Faktum är att det har inte kommit nåt liknande i efterhand heller.
The Sopranos hade haft sina ögonblick av våld och vansinne men där finns även hopp och humor.
Något sådant existerar inte i The Shield. Den lilla "humorn" som finns är när Vic Mackey drar en oneliner innan han slår in skallen på nån.
The Shield handlar om ett fiktivt distrikt i Los Angeles kallat Farmington. Här drar polisen igång ett experiment för bekämpning av gängrelaterad brottslighet. En liten grupp av snutar kallad Striketeam. Medlemmarna är handplockade av chefen för gänget, en kriminalare vid namn Vic Mackey och han har inte rent mjöl i påsen.
Under den sju säsonger långa serien får vi följa Vic, Shane, Curtis och Ronnie i deras kamp för rättvisan. Rättvisan som dom ser den.
Det står nämligen snabbt klart att Vic inte är någon vanlig snut. Han ser Striketeam som sin väg mot rikedom och en tryggad pension och han får snabbt dom andra med på noterna.
Vic beskrivs enklast som en ytterst våldsam sociopat som varken drar sig för mord, misshandel eller tortyr för att hålla sin rygg fri och tjäna pengar. Samtidigt som han är en ytterst elak knöl så har han även mänskliga sidor med en familj som han älskar och sina kollegor som han gör allt för att skydda.
Det dröjer inte länge förrän ryktena om Striketeam och deras metoder börjar florera i hela Farmington. Dom är lika avskydda som fruktade och deras överordnade börjar snart ana fan och försöker ständigt sätta dit dom. Striketeam skyddas dock av personer som sitter högre upp i näringskedjan men även dom börjar dra sig undan när spiralen börjar spinna snabbare och snabbare och plötsligt har Vic och dom övriga ett ton problem men väldigt få lösningar. Säcken börjar knytas åt och vänskaper splittras.
The Shield är en brutal käftsmäll helt utan förskönande omständigheter. Seriens styrka ligger i karaktärerna som lyfts fram på ett sällan skådat sätt. Självklart står the Striketeam i centrum men alla avsnitt innehåller även sidohistorier om dom övriga på polisstationen.
Alla är med eller mot Vic och hans metoder. Samtidigt som dom avskyr Striketeams brutalitet så kan ingen förneka deras effektivitet. En man som Vic kunde lika gärna ha befunnit sig på andra sidan lagen. Faktum är att han oftast befinner sig på andra sidan, skillnaden mellan honom och kräken han jagar är att han har en bricka som tillåter honom att döda. I övrigt är han oftast mer brutal än brottslingarna som han hotar, misshandlar och skjuter på löpande band.
Att följa The Shield är nästan psykiskt utmattande. Man blir fascinerad över hur Vic och dom övriga lyckas slinka ur den ena fällan efter den andra som sätts upp av internal affairs. Hur dom undgår magsår är en gåta. Ingen hade orkat leva under den stressen som Striketeam lever och ju längre serien rullar och ju längre ner i skiten samtliga hamnar, desto mer förstår man att det omöjligen kan sluta lyckligt. Finns det nån sorts universiell rättvisa så KAN det inte sluta lyckligt.
Striketeam har bränt så många broar och släckt så mycket hopp att endast skärselden återstår.
The Shield är inte för alla. Här finns inget hopp. Bara våld, blod och död. Vic Mackey är förmodligen den mest brutala karaktär som någonsin figurerat i en teveserie. Han är väl insatt i faktumet att det enda som skrämmer en härdad brottsling är någon som är ännu värre. Och Vic är värst av alla. En kille som hade fått Tony Soprano att springa för livet.
I en favoritscen knackar Vic och dom övriga på dörren till ett riktigt råskinn som kallar sig Doomsday. Han öppnar.
Vic: "Doomsday?"
Doomsday: "Yeah. Who the fuck are you?"
Vic: "Armageddon. And these are the hounds of hell!"
Shane: "VOFF VOFF!"
(Pang!)
The Shield är den hårdaste och skitigaste snutserien som någonsin gjorts. Och utan tvekan den bästa. Köp och låt dig förtrollas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar