HERCULES RECENSION

Jag ska börja med att erkänna två saker. Det första är att jag verkligen gillar Wayne "The Rock" Johnson. Han verkar vara en go kille med riktigt skön självdistans så en film med honom blir automatiskt lite bättre för mig än om en annan kille hade spelat samma roll i exakt samma film.
Det andra är att jag älskar klassiska matinéfilmer.
Stora äventyr, sköna damer, gunga i lamporna och allt det där andra som man förknippar med genren. Errol Flynn är helt enkelt en husgud.
Och på den här fronten levererar Hercules alldeles utmärkt.
Hercules, som spelas av just The Rock, är en legosoldat med sitt eget gäng av muntra män och en kvinna. Han har utfört alla sina stordåd utom ett, om än inte så som vi fick lära oss i skolan. Legenden lever men det är inte ens säkert att Hercules tror på den själv.
Men legenden är bra. Legenden är fin. Legenden ser till att Hercules och hans gäng får jobb och tjänar guld och han har en egen propagandaminister som noga ser till att den sprids. I kraftigt överdrivna former.
Hercules och gänget lever vind för våg men dras snart in i ett äventyr som knappast är vad det först ser ut att vara. Tack vare legenden.
Striderna rasar, farorna hotar, skurkarna är överjävligt elaka och allt kryddas naturligtvis med den där speciella glimten i ögat som alla The Rock's filmer har.
Skådespelarna sköter sina jobb, ingen lär få en Oscar, men det förväntar man sig inte av såna här filmer ändå. Effekterna är bra, ljudet likaså.

Slutsats: En klassisk äventyrsfilm med allt vad det innebär. Inte en av årets bästa men ett stabilt, underhållande hantverk som jag rekommenderar.

Betyg: 7 slipade svärd av 10.